Oinspirerad

Alltså... det är nåt vajsing med bloggen... den ser inte okej ut. Så varje gång jag vill skriva nåt tappar jag lixom gnistan. För den det inte okej ut. Måste åtgärdas på ett eller annat vis.

Inspirerad

Ikväll åkte trädgårdsklubben ( aka trädgårdssällskapet, trädgårdsjuntan... Vad vi nu ska kalla det hela...) och besökte den vida berömda "Piongubben" utanför Harbo.
En sådär härligt gnetig gubbastrutt som är så charmig att man blir helt förtjust i honom. Och vid sin sida den mest sprudlande lilla gumma! Dessa bor mitt i skogen i ingenstans och har där startat en plantskola.
Å vad jag älskar att stöta på denna sortens människor!
Jag blev så väldans inspirerad ikväll! Inte bara gällande blommor o växter, utan inspirerad att vara generös och välkomnande. Att inte kräva att allt ska vara prima perfekt alla gånger (den risken är visserligen rätt liten när det gäller mig:) jag känner mig inspirerad att vara en människa som bjuder på mig själv, och som törs vara mig själv. Om det så handlar om att sätta på en gammal grammofondänga mitt upp i allting. Ja, för så gjorde han, Piongubben. Medans vi satt i deras hem och drack kaffe och mumsade hembakt efter att ha köpt pioner och perenner. Det kändes så generöst och hjärtligt. Avlappnat och genuint.

Och nä, inte vidare trendigt och ballt. Inte alls faktiskt. Men gott och skönt.

Och så känner jag mig så inspirerad att våga ge drömmar en chans. Hur många går inte och drömmer om en egen liten planteskola utan att göra slag i saken? Hur många skulle inte vilja bjuda in grannen på kaffe men inte vågar? Eller varför inte lira lite gammal hederlig gramofon för sina gäster? Tänk så många drömmar och planer som man inte törs. Stora som små.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vårigt

Typiskt tre...

- Ralf, du måste lyda mamma! (lite irriterad)
- Nej. Det tänker inte jag. Säger Ralf lugnt och sansat.
- du MÅSTE det!
- Nej. Jag tänker lyda mig själv.
- När du blir 18 får du lyda dig själv, innan det lyder du mamma!
- Nej. Jag tänker lyda mig själv nu.

Vad säger man??


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förberedelser

Imorgon kväll ska trädgårdssällskapet träffas igen. Denna gång under temat frön och smålpantor. Vi ska ha en liten minimarknad, så inför den sitter jag nu och viker små fröpåsar och fyller med fröer som blivit till övers. Och så ska jag ta med lite små gurk- och purjoplantor!

Hjärteligens välkomna dit om du vill vara med! Storvretabiblioteket kl 19!

Konstiga ägg

Här i Uppland finns en påsktradition med konstrundor. Traktens många konstnärer öppnar upp och ställer ut i olika lokaler och atiljeer bortikring, så åker man runt efter en karta och inspireras, roas, förvånas och avskräcks:) Väldigt mysigt tycker vi som idag har haft konstrundepremiär! Det var väldans kul att få åka runt och träffa alla möjliga intressanta människor, och en och annan knasboll :)

Ingen konst fick följa med oss hem, dock ankägg från en anka som värper ljusblåa ägg och lite frön från en gubbe i Biskopskulla.

Om du har lite tid över i påsk så rekommenderas detta varmt!

Bonk på näsan

 

Folke trillade på näsan på grusiga asfalten här om dagen. Ledsen i ca 7 sekunder sen var det full fart igen. En annan hade blivit sängliggande hela dagen tror jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Brustet ägg, brustet hjärta.

På vårat köksbord har legat några kermikägg som påskdekor. Ralf har varit väldans leksugen med dessa många gånger har jag ajjat och bajjat och berättat att de kan gå söner om man leker med dem.
Så i morse hörde jag plötsligt ett illvrål från köket! Ett såntdär hårresande nu-har-ungen-slagit-halvt-ihjäl-sig-vrål. Jag rusade dit och mötte en helt förtvivlad Ralf. Stora krokodiltårar trillade för hans kinder och han hulkade fram något som jag inte alls hörde vad det var. När han lugnat sig visade det sig att orsaken till denna stora vånda var att han iallafall lekt med äggen och att ett gått sönder.

Vad säger man då? Jag kunde ju inte skälla på honom, för han vara ju bara SÅ hjärtekrossad över det som hänt. Men trots allt så vissste han ju att han inte fick leka med äggen. Det är då sannerligen inte svart eller vitt att fostra barn. Snarare grått i tusen miljoner nyanser. Minst.

Förhoppningen är att efter några tusen sånnahära relgelbrott kanske ungen fattar att det faktiskt finns en poäng med regler.

Eller så blir han som jag.

nu är det klippt igen

Stackars stackars Ralf! Under tårar och gråt klipptes hans hår idag igen. "Mamma, jag behöver mitt hår!" "Ånej, mamma, ge tillbaks mitt hår! Jag behöver det!" var några av de ord det stenhårda mammahjärtat iskallt ignorerade medans hårtussarna flög. Som alltid är han lite löpen efteråt. Hoppas han kommer över det fort...

Lovley!

Idag på förmiddagen fick jag och Anders åka iväg själva till backen! Det var så väldans mysigt! Solen sken och backarna nypistade. Och i brödboden serverades ovanligt god varm choklad.


Dessutom har utförsproffsen -Jonas o Co. anslutit till oss. Ralf skidvägrar dock. Lite vurpor och så, sen fick han nog. Vi får se om han vill åka lite imörrn. Annars kommer förhoppningsvis en vinter till efter denna!
Igår mötte vi upp kusin Filledutten på värsta lajbansbadet i Lindvallen. Där provades bla inomhussurfing! Inte av mig dock...


- Posted using BlogPress from my iPhone