Att vara barnvakt...

... åt frm barn i sju dagar... kan tyckas som en något besvärlig uppgift. Men Inte då! Inte åt Lundbergsbarn!

Låt mig beskriva den första (och än så länge enda) morgonen. Alla som har små barn och slolbarn kan nog hålla med mig om att just morgonsysslorna kan upplevas lite... stissiga..? Men inte då! Inte när man har med Lundbergsbarn att göra!

Då vaknar man av lite skönsång: Det lilla ljus jag har. Mikaela har vaknat. Snart därpå hör man hur det rasslar lite i de andra sängarna, och i spjälsängen ligger lilla Evelina och jollrar. lungt och stilla tvättas små fejjor, kammas lite hår, kläderna åker på... Nathanael visar att han numera kan hoppa på ett ben...

Efter en välsmakande frukost borstar Anders tänderna på alla barnen medans jag plockar undan och brer matsäck till två...

Sen hoppar de tre äldsta i sina ytterkläder och åker till skolan med Anders. Kvar har jag två småbrudar... som sitter och leker med lego... lungt och stilla...

Inget illa med Jakobssonsgenerna, men varje dag lägger jag händerna på magen och ber en liten välsignande och styrkande bön för Lundbergsgenerna...