Då var den kommen...

... dagen D.
... dagen jag fruktat i många månader.
... dagen vars innebörd får all rädsla för förlossningar och smärtor att blekna.
... dagen den hemska.
... dagen då livet åter igen visar sin fula sida.
... dagen då bitterheten inte är alls långt ifrån att få fäste djupt ner i hjärteroten.
... dagen då all annan sorg och bekymmer glöms bort i jämförelse med det fruktansvärda som hänt.
... dagen då krig, död och förintelse kan verka som en lättnad.

Mina vänner, med stor sorg vill jag delge att detta är dagen då bristningarna på magen kom.


PS. inget snack om "men de bleknar" eller "men de syns inte" eller "se dem som minnesmärken för det storartade din kropp utfört" nu, okej?? Bristningar är fult! fult fult fult och de försvinner aldrig! De syns 4 EVER!