Att försöka vara som Shirin...

Nu börjar nedervåningen arta sig så pass att det är dags för alla prickar över i:ena. Ni vet, blommorna i fönstret, gardinerna, dukarna, ljusstakarna, belysningen...
Den här gången ska jag göra som Shirin, var tanken!
Alla ni som varit hemma hos Shirin vet att där är det alltid fint, aldrig rörigt eller stökigt. En gång frågade jag Shirin hur hon gör. Svaret jag fick var att inte ha så mycket grejer överallt. Bara det man behöver. Smart, tyckte jag!
Så nu när jag ska fixa till ett helt nytt hem, var detta mitt måtto- bara det jag måste ha framme, ska vara framme! Då blir det städat och fint, som hos Shirin!

Så började det. "Lampor i fönstren- det behöver man faktiskt! Och en liten blomma, ja men det behöver man också, för hemtrevnaden! Men de där små ljuslyktorna, då? Nä, de behöver jag faktiskt inte. De får stå i såpet!"
Och så fortsatte det, sak efter sak försakade jag och hänvisade in i skåpet. I början gick det bra, jag skulle ju få fint som hos Shirin!
Men ju längre tiden gick, desto ledsnare i hjärtat blev jag... "Den lilla krukan som är så fin... men jaja... in i skåpet med dej..."
Till slut var jag rent av sur- på stackars oskyldiga Shirin!!

Då slog det mig hur tokigt det var. Och fram kom genast de fina ljuslyktorna jag fick av Carro här om julen, mina vackra willowtree-statyer, betongkrukorna, det dära zinkhjärtat jag köpte på en gårdsbutik i sommras och allehandla saker som man faktiskt egentligen inte behöver ha framme...

Det blir nog ingen Shirin-ordning här. Det blir Paula-ordning!