Intaget av 8-månades-mat och mollipect

Igår hade mammsen laddat för 8-månaders-burks-premiär! Alltså matburkar med något större matbitar så ungen ska lära sig tugga.
Försök ett gick väl inget vidare, inte försökt två eller tre heller. Han kräks helt enkelt av dessa bitar. Allt som kommer ner, kommer upp.
Han har ärvt som faders kräkreflex kan jag säga. Rätt så roligt faktiskt! Så länge det inte kräks på riktigt så man måste torka upp allting. Annars är det lite kul att titta på någon som klöker!
Nåväl, vi lägger ner med 8-månaders-burkar för ett tag. Vi väntar tills han fått lite tänder. Han är ju nämligen helt tandlös, ungen! 7 månader och allt! ingen ordning!

En annan motgång min lilla gosse går igenom är den segaste av hosta! Hosta med fyllning kan jag säga! Och lite krupptendenster som grädde på moset. Detta resulterar i ett behov av inmundigande av hostmedicinen mollipect.
Mollipect är äcklit. Detta är ett faktum för alla (utom för Kristofer Gadd, som av nån märklig anledning tycker att hostmedicin är gott. Jag tror att han blev lite klämd vid födeseln, som min pappa brukar säga om udda människor. Ett knasigt uttryck. Klämd vid födseln. Vem blir inte det? Det är ju inte så att ungarna bara floffar ut som en oljad fis.
Och ändå har min pappa sex ungar och har därmed bevittnat flertalet förlossninar. Inte sex stycken dock, för när Niklas skulle ut så var han tvungen att sätta den sista potatisen, och om jag inte minns fel så hade han något extra viktigt för sig när Jonas skulle komma ut också...
Nåväl, han har iallfall sett det hela flera gånger, och borde därmed veta att alla barn blir klämda vid förlossningen! Till hans försvar kan man väl tänka att barn kan bli mer eller mindre klämda när de föds!)

Nåväl, nu lämnar vi förlossningsskadorna och återgår rill Ralfs Mollipect.
Ralf tycker iallafall inte om det! Första gången han fick det så grinade han illa en bra stund. men det gick iallafall bra. Idag så vrålade han i högan sky och ålade sig som en fiskkroksspettad mask. Mollipecten har blivit den svåraste av prövningar för den lille gossen. han vill inte alls lyssna till sin visa mor som förklarar att det är för hans eget bästa.
Nä, Ralf vet minnsan sitt eget bästa, och det är INTE att äta äcklig hostmedicin!