Sommarcafé

Idag var vi på kyrkans sommarcafé här i Storvreta. De har lite teater, glass, bollhav och lite sånt som gör livet till en fest för en tvååring :) försökte ta en bild på Ralf, men han var för upptagen med annat. Bra betyg på underhållningen med andra ord:)









Imorrn ska de dessutom ta dit djur från 4h! Det blir grejjer det!

Efter cafet gick vi till Konsum och köpte randig kaviar. Ett måste för äggknasiga familjen Lundberg! Sen gick vi vidare till moster Pillan och fick mumsigt fika!

Och förresten;
Jag har fått en och annan förfrågan om fredagsblomman jag skrev om här om dagen. Ja, Anders köper en blomma till mig i stort sett varje fredag! Mycket uppskattat! Fler män borde göra sånt! Som hemmafru är det mycket arbete som ingen ser. Det är då sannerligen ett tillfälle att samla lön i himlen. Med ett vanligt jobb har du hela tiden folk omkring dig som ger feedback på vad du gör. Dessutom blir det, förhoppningsvis, ett synligt resultat av ditt arbete. Jobbar man med barn och hem så är det så många osynliga saker man gör, vars resultat visas mer på låååååång sikt. Trygga barn, ett fint hem, en harmonisk familj, en trevlig fritid, bra matvanor... Listan kan göras lång. Men hur ofta är det någon öppnar köksskåpet och säger: "å, Paula! Har du diskat idag oxå!" eller tittar i leksaksbacken och förstår hur många miljoner gånger man fyllt den idag, bara för att se allt spridas ut igen. Hur många tycker att välnärda barn är något att tacka för? Visserligen prentar man in i ungarna att tacka för maten, men helst skulle de ju leva på godis och McDonalds.

Nu vet jag att jag låter hemskt bitter och gnällig. Men det är jag inte. Jag säger bara som det är.
Och jag tycker absolut att det är värt det, och jag VILL vara hemmafru. Alternativet för oss är en betydligt mer stressig, tidspressad, relationstärande och oharmonisk vardag. Men som alla andra är även hemmafruar människor och vi människor behöver uppskattning för vad vi gör. Därför borde alla makar köpa fredagsblommor till sina fruar! Och bjuda ut på middag! Och berömma! Och skriva kärleksbrev! Och ge fotmassage!

Just nu, exempelvis, har jag ett riktigt russin-i-kakan-moment på schemat, Folke somnade i famnen efter maten. Och här ligger han nu, och får massa närhet. Närhet som enligt barnpsykologer gör honom tryggare som person, närhet som gör att han kommer hantera relationer bättre som vuxen, närhet som kommer motverka stress, ångest och depressionssjukdomar osv osv. Säg är inte bara det värt en fredagsblomma?