Dammigt, kladdigt, slabbigt och alldeles underbart!

Superinspirerad av min nya bok har jag jobbat med lera ikväll igen. Inte drejat den här gången dock. Utan kavlat! Ett fat och en bricka ligger nu på tork! Hoppas snart få till det att åka och bränna mina alster hos min brännar-gubbe. På tisdag ska jag åka till min lilla keramik-gumma igen. Jag har inte berättat för er om henne tror jag!
Så här är det; när jag inhandlat min drejskiva åkte jag till min brännar-gubbe för att köpa lera. Då fick jag reda på att hans mamma lärde folk att dreja! Någon dag senare besökte jag henne i sin keramikverkstad. Och att kliva in i denna trånga lilla källarlokal var nästan som att komma till paradiset! Ja, eller nästan. Keramikparadiset iallafall! Väggarna var täckta av hyllor från golv till tak med diverse keramikprojekt, färdiga som halvfärdiga. Det var verktyg, leror, glasyrer vart man än vände sin blick. Och drejskivor, kavlingsbord och bäst av allt: denna rultiga gamla gumma med elefanthud på näsan! Morsk så det heter duga, men så oerhört mysig och vänlig! I denna trånga lokal kryssar hon runt med sin rullator. Och lär sånna som mig att arbeta med lera! Själv lär jag mig att dreja av henne. På tisdag komemr jag att få glasera mina första alster hos henne; några små skålar bara. Men det är bara SÅÅ rooligt!