Vårigt

Typiskt tre...

- Ralf, du måste lyda mamma! (lite irriterad)
- Nej. Det tänker inte jag. Säger Ralf lugnt och sansat.
- du MÅSTE det!
- Nej. Jag tänker lyda mig själv.
- När du blir 18 får du lyda dig själv, innan det lyder du mamma!
- Nej. Jag tänker lyda mig själv nu.

Vad säger man??


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förberedelser

Imorgon kväll ska trädgårdssällskapet träffas igen. Denna gång under temat frön och smålpantor. Vi ska ha en liten minimarknad, så inför den sitter jag nu och viker små fröpåsar och fyller med fröer som blivit till övers. Och så ska jag ta med lite små gurk- och purjoplantor!

Hjärteligens välkomna dit om du vill vara med! Storvretabiblioteket kl 19!

Konstiga ägg

Här i Uppland finns en påsktradition med konstrundor. Traktens många konstnärer öppnar upp och ställer ut i olika lokaler och atiljeer bortikring, så åker man runt efter en karta och inspireras, roas, förvånas och avskräcks:) Väldigt mysigt tycker vi som idag har haft konstrundepremiär! Det var väldans kul att få åka runt och träffa alla möjliga intressanta människor, och en och annan knasboll :)

Ingen konst fick följa med oss hem, dock ankägg från en anka som värper ljusblåa ägg och lite frön från en gubbe i Biskopskulla.

Om du har lite tid över i påsk så rekommenderas detta varmt!

Bonk på näsan

 

Folke trillade på näsan på grusiga asfalten här om dagen. Ledsen i ca 7 sekunder sen var det full fart igen. En annan hade blivit sängliggande hela dagen tror jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Brustet ägg, brustet hjärta.

På vårat köksbord har legat några kermikägg som påskdekor. Ralf har varit väldans leksugen med dessa många gånger har jag ajjat och bajjat och berättat att de kan gå söner om man leker med dem.
Så i morse hörde jag plötsligt ett illvrål från köket! Ett såntdär hårresande nu-har-ungen-slagit-halvt-ihjäl-sig-vrål. Jag rusade dit och mötte en helt förtvivlad Ralf. Stora krokodiltårar trillade för hans kinder och han hulkade fram något som jag inte alls hörde vad det var. När han lugnat sig visade det sig att orsaken till denna stora vånda var att han iallafall lekt med äggen och att ett gått sönder.

Vad säger man då? Jag kunde ju inte skälla på honom, för han vara ju bara SÅ hjärtekrossad över det som hänt. Men trots allt så vissste han ju att han inte fick leka med äggen. Det är då sannerligen inte svart eller vitt att fostra barn. Snarare grått i tusen miljoner nyanser. Minst.

Förhoppningen är att efter några tusen sånnahära relgelbrott kanske ungen fattar att det faktiskt finns en poäng med regler.

Eller så blir han som jag.

nu är det klippt igen

Stackars stackars Ralf! Under tårar och gråt klipptes hans hår idag igen. "Mamma, jag behöver mitt hår!" "Ånej, mamma, ge tillbaks mitt hår! Jag behöver det!" var några av de ord det stenhårda mammahjärtat iskallt ignorerade medans hårtussarna flög. Som alltid är han lite löpen efteråt. Hoppas han kommer över det fort...