Brustet ägg, brustet hjärta.

På vårat köksbord har legat några kermikägg som påskdekor. Ralf har varit väldans leksugen med dessa många gånger har jag ajjat och bajjat och berättat att de kan gå söner om man leker med dem.
Så i morse hörde jag plötsligt ett illvrål från köket! Ett såntdär hårresande nu-har-ungen-slagit-halvt-ihjäl-sig-vrål. Jag rusade dit och mötte en helt förtvivlad Ralf. Stora krokodiltårar trillade för hans kinder och han hulkade fram något som jag inte alls hörde vad det var. När han lugnat sig visade det sig att orsaken till denna stora vånda var att han iallafall lekt med äggen och att ett gått sönder.

Vad säger man då? Jag kunde ju inte skälla på honom, för han vara ju bara SÅ hjärtekrossad över det som hänt. Men trots allt så vissste han ju att han inte fick leka med äggen. Det är då sannerligen inte svart eller vitt att fostra barn. Snarare grått i tusen miljoner nyanser. Minst.

Förhoppningen är att efter några tusen sånnahära relgelbrott kanske ungen fattar att det faktiskt finns en poäng med regler.

Eller så blir han som jag.