Dagens stora skratt

Valet av namnet Ralf har för mig och Anders varit självklart. Vi skulle helt enkelt ha en liten Ralf. Dock är det en och en annan som... hm, vad ska vi säga... behövet lite tid att vänja sig?

Speciellt Farmor. Farmor är ju nämligen smålänning! Och som vi alla vet har ju smålänningar vissa problem med bokstaven R.

Inte mig emot, måste jag tillägga! Jag tycker att Farmors variant av Ralf låter urgullit och har något sött, Emil-i-Lönnebärga-aktigt över sig.

Nåja. Farmor skulle berätta för sina syskon (som även de är smålänningar) vad ungen ska heta.
-Ralf! (betänk nu et smålänska R:et) berättar Farmor.
- Alf? Ska han heta Alf?
- Nej, Ralf!
- Alf?
- Nej, Ralf, med R i början!
- Jaha, Ralf!

Jag hoppas inte farmor känner sig uthängd nu...

Det vara bara så fantastiskt roligt...:o)

Att vara eller inte vara..

... det är frågan...

Det här var ju en graviditetsblogg... nio månader heter den ju, och nio månade har gått.

Efter massor av lycka, spänning, förväntingar, funderingar, gråt, oro, glädje, nyfikenhet, illamående ligger han nu här brevid mig: världens absolut, utan någon som helst konkurrens, totalt överlägset sötaste och ljuvligaste skapelsen i världen!

Frågan är nu om det ska fortsätta och övergå till en bebisblogg, eller om det får vara bra nu.

Dels kan jag tänka: hur mycket intressantare är inte en bebisblogg om världens absolut, utan någon som helst konkurrens, totalt överlägset sötaste och ljuvligaste skapelsen i världen, än en gravidblogg?

Å andra sidan, om du nu fick välja mellan att bara gosa å gosa me denna lilla gosse, eller att sitta och blogga så är väl valet ganska givet?

När jag ändå bloggar så kan jag ju lägga upp en statusrapport: Ralf är en idealbebis! han äter och sover! gastar till när mamma inte är tillräckligt snabb upp med mejeriet.
Igår var vi hos farbror doktorn (alias bebisjonglören) å Ralf har gått upp 40 gram! duktig pojke! att lära sig amma var ett riktigt skitgöra, men nu sitter han som en sugpropp! :o) övning ger färdighet.