Valet av namnet Ralf har för mig och Anders varit självklart. Vi skulle helt enkelt ha en liten Ralf. Dock är det en och en annan som... hm, vad ska vi säga... behövet lite tid att vänja sig?
Speciellt Farmor. Farmor är ju nämligen smålänning! Och som vi alla vet har ju smålänningar vissa problem med bokstaven R.
Inte mig emot, måste jag tillägga! Jag tycker att Farmors variant av Ralf låter urgullit och har något sött, Emil-i-Lönnebärga-aktigt över sig.
Nåja. Farmor skulle berätta för sina syskon (som även de är smålänningar) vad ungen ska heta.
-Ralf! (betänk nu et smålänska R:et) berättar Farmor.
- Alf? Ska han heta Alf?
- Nej, Ralf!
- Alf?
- Nej, Ralf, med R i början!
- Jaha, Ralf!
Jag hoppas inte farmor känner sig uthängd nu...
Det vara bara så fantastiskt roligt...:o)
Recent Posts
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha.. så kul! Gulligt med Ralf! Stort Grattis får man väl säga också, hoppas att allt gick bra för er!
SvaraRaderahaha...så söt farmor
SvaraRaderaSå roligt att man kan sprida så mycket glädje med det som nästan inte finns ( eller hörs): mitt uttal av sonsonens namns första bokstav!
SvaraRaderaHallå!!! Saknar min bloggpaula!
SvaraRaderaClaes Ohlson
SvaraRaderatack glömde jag ju att säga ;)
SvaraRadera