Men hjälp vilken dag!!

Från början var planen för dagen såhär:
Låtsas vara lattemamma tillsammans med min väninna på stan på förmiddagen, sedan gå på babysång på frälsis, sedan åka hem och reda upp julstöket som påbörjades igår kväll. Det lät väl som en bra dag?

Istället blev dagen såhär:
Ralf vaknar med hög feber HUR tidigt som helst. Stan och babysång alltså inställt. Efter en förmiddag som kan sammanfattas med ett enda ord; pip, så somnar bebis. Då ringer nån med Dolt nummer på telefonen. Usch, tänker jag och struntar i att svara. Det är säkert en telefonförsäljare!
Kort där efter får jag ett mess från Anders "pilisen ringde, ville prata om nåt viktigt, skulle komma förbi, helskumt!"
Jag som ju är katastroftänkare nummer ett tolkar det hela såhär: pillisen= storasyster Pernilla som försökte nå mig via dolt nummer= sjukhuset där antagligen mamma eller pappa har dött efter en propp eller nåt och nu är hon påväg hem till mig med dödsbudet. ( ja sa ju att jag är katastroftänkare nummer ett!)
Helt uppe i varv går jag runt som en osalig ande och väntar på Pernilla. Varför kommer hon aldrig?!!? Går jag och muttrar. Efter att ha jagat upp mig själv tillräckligt så bestämmer jag mig för att ringa hem till mamma och pappa.
Signalerna var sååå långa! Efter en och en halv signal tänkte jag "nä, dom svarar inte! Då är de väl kvar på sjukhuset!"
Men så svarade pappa, och jag hörde ju direkt att ingen av dem hade dött. En och annan tår av lättnad fälldes och när vi lagt på ringde jag till Anders, och får klart för mig att det inte alls var Pernilla som ringt, utan POLISEN!
Så visar det sig att polisen var påväg att hämta Anders på jobbet för att "tala om en sak" som de hade uttryckt sig. Inget om vad det gällde.
Anders fattade förstås noll, han satt där på kontoret och väntade på att polisen skulle komma och hämta honom.
Jaha?
Vi kom iallafall överens om att han skulle ringa igen när han visste mer.
Tiden gick och jag kan säga att jag inte fick alls mycket gjort här hemma.
Tiden gick och gick, ingen ringde.
Tillslut ringde jag igen. Ingen polis hade kommit och hämtat honom.
Till slut kom vi väl fram till att det måste varit nån som busringt!
Jättekul!! Verkligen!

Nu sover bebis igen, och jag har hoppat ner i ett varmt bad, där jag ligger och bloggar på telefonen.
Det är jag sannerligen värd! Det är inte varje dag ens pappa dör och ens make hamnar ifängelse!

När jag badat klart ska julstöket fortsätta...