Vägen mellan huset bilen är så kort, så jag sätter sällanfast Ralf i vagnen.
Men denna dag stog bilen i garaget, och vårat garage är så kalassmalt att man omöjligt kan köra in vagnen och packa den i bilen i garaget. Man måste således gå in i garaget, köra ut bilen, kliva ur bilen, sedan packa i vagnen för att till sist sätta sig i bilen igen och åka iväg.
Så även denna morgon.
Jag öppnar garaget, låser vagnen och sätter mig i bilen för att köra ut.
Så får jag en såndär läskig katastroftanke i form av en löpsedel. De flesta av mina katastroftankar tar sig just formen av en löpsedel. På detta löp stog det:
"bebis påkörd av sin egen mamma. Satt ej fast i vagnen - trillade ur och föll under bilen!" (Dålig löptext måste jag säga- på tok för lång... Det måste jobbat nån vikarie på Aftonbladet just den dagen...)
Nåväl, detta resulterar i att jag sakta och försiktigt kör ut bilen, med ögonen på barnvagnen hela tiden. Ralf sitter kvar, och jag kör inte på honom...
Så händer det.
Skraaaaap!!
Inte bara skraaaaap, utan snarare avgrundsskraaaaap! Ett riktigt väcka-hela-kvarteret-skraaaaap!
Tyvärr känns ljudet riktigt bekant.
Det är det typiska tusenlappsljudet.
Eller vara-utan-bilen-massa-dagar-ljudet.
Eller ånejånejånejånejånej-ljudet.
Hur-ska-jag-förklara-det-här-för-Anders-ljudet.
Slå-pannan-mot-ratten-och-tänka-klantklantklant-ljudet.
Ni vet det där ljudet som får blodet att frysa.
Jag hade helt enkelt varit så fokuserad på att inte köra på bebisen till höger, att jag missade att garageporten har ju en vänsterkant också. Kan ni förstå! Garageporten hade en vänsterkant trots att det var torsdag och allt!
Osympatisk vänsterkant tycker jag! Den borde ju förstå att jag inte vill köra på min egen unge!
Jag ska nog prata med den där vänsterkanten! Den borde lära sig ett och annat om mänskligt medlidande, ömmhet för sin nästa, lite ren och skär empati helt enkelt!
För nästa gång är det vänsterkanten som får ett löp för sitt inre:
"Extra extra! Vänsterkant böjde sönder sin fjäder, öppnade dörren för hastigt!"
Då vill jag inte att den kommer till mig och gnäller!
Ånej...känner igen känslan!Får väl säga t Anders att det var väl tur att du är en sån ansvarsfull mamma som inte släpper Ralle m blicken... :)
SvaraRaderaajajajdå! :(
SvaraRadera