Gammal!

Tittar på bilden i förra inlägget och konstaterar att jag ser gammal ut! När hände det??

Oväntad förmiddag

Idag hade jag och Ralf tänkt att skjuta upp fredagsstädet till eftermiddagen genom att besöka Bondens marknad på förmiddagen.
När vi väl var på plats visade det sig att den inte öppnade förräns om flera timmar. Så nu sitter jag och dricker förmiddagskaffet på Günterska i all min ensamhet. Ralf den svikaren har somnat... Vi har även hunnit köpa balla höstskor till Ralf. Snart ska vi gå till söta affären Kajsa Johanna. Sen tror jag att marknaden öppnar.
Känns på nåt sätt som att jag fått massa gratistimmar...






Kaffeslurken!







Ralf-sussaren!







Balla höstskorna!

Ralf tar till vara på ett hällregn på bästa vis...

... Genom att baka geggamojja i sandlådan!

Mitt barn mår bra!!

Bebisen i magen har bråkat lite. Man kan säga att han hotade med att kasta in handduken.
Det är rätt så många bebisar i våran närhet som kastat in handduken i förtid.
Det är har varit otroligt jobbigt. Jag trodde jag skulle förlora mitt barn!
När det väl var dags att lägga sig i den berömda stolen, eller kanske den ökända stolen, den med på tok för hög fotpall för att kännas helt bekväm om man säger så... Då slår det mig att den här mannen, som jag gått till i kristid, när jag tror att mitt barn håller på att dö, han kan lika gärna ha ihjäl ungen! För honom är mitt barn inte ens ett barn. Han talar om mitt barn med termen "graviditet". "Graviditeten är levande och mår bra".
Detta är visserligen ord som lättar mitt hjärta och får tårarna att rinna. Ändå med en något besk eftersmak av bristande förtroende. Förstår den här mannen hur viktig den här " graviditeten" är?? Förstår han att det är ett barn? Svaret är enkelt och fruktansvärt: nej, det gör han inte. För jag har inte passerat vecka 22.

Förstå mig rätt nu. Doktorn jag mötte var säkert jätteduktig och kunnig på alla sätt och vis. Jag vill inte åt honom personligen på något vis.
Men det var en oerhört märklig känsla att slås av det faktum att för honom är inte mitt barn värt något i sig. Och att han nästa arbetspass lika gärna kan klippa livsnerven av lika gamla barn. Eller "graviditeter".

Jag gick därifrån med jublande glädje, mitt barn lever och mår bra!
Jag gick därifrån med ett bristande förtroende för sjukvården, om barnet inte skulle må bra, skulle man göra sitt bästa? Varför skulle man det?

Säljare

Jag lever ett relativt problemfritt liv. Vi har mat att äta. Ett hus att bo i. Vi är friska. Inga bekymmer av det allvarligare slaget.
FÖRUTOM människor tillhörande en viss yrkeskategori. Säljare. De blir bara fler och fler.
Hur många NIX-register man än är med i så hittar de kryphål så de kan ringa ändå (exemepelvis "du premenuerade på tre nummer av vår tidning för hundra tusen år sedan".)
För att inte tala om på stan! Där florerar de i kopiösa mänder nu för tiden! Stora bisvärmar av Amnesty-medlems-jagare och tele2-abonemangs-krängare.
Och de känner igen bräckliga själar som jag. De kan lukta sig till oss på mils avstånd. "OO, där kommer en såndär som vi kan lura på vad som helst för att hon inte vill vara otrevlig!"

Japp, sån är jag. Kan inte säga nej för att jag vill inte vara otrevlig. Larvigt? Indeed! Men när de börjar på med sin säljarmonolog, när ska man avbryta för att säga nej tack??  De ger en ju inte ens chansen förräns efter tio minuter då de avslutar med "Det låter väl bra?" Ska jag gå ha låtit dem prata sig torra i halsen för gäves? Och visst, även om jag inte vill ha det de erbjuder så låter det väl bra (vad ska man säga??) Och DÄR, i den sekunden är man fast! Där är det klippt. Därmed sitter man på deras krok och som en stackars oskyldig fisk som bara var ute på en liten simtur vevas man in. för att dras upp och få nacken avbruten.

Allra värst är det när de kommer och knackar på dörren. För då vill de oftast sälja något dyrt. Larm och sånt. Och där står man i dörrhålet. Eller i telefonluten. Eller i centrum. Hör hur säljaren i fråga bara pratar och pratar och pratar. Allt man tänker på är hur man ska komma ur den här situationen. Och gråter på insidan.

Eviga säljare...

Konferens och gröna lund!

Konferensen är SLUT! Det finns ingen vecka på året som går så fort som vecka 30! Det har varit härliga möten, goda taccotallrikar, många gamla vänner och väldigt blåsigt! Ralf har åkt karusellen på barnområdet minst hundramiljoner gånger!




Nu är den iallafall slut. Detta firas med ett grönalundbesök i goda vänners lag! Mer karusell!

Nu har förresten min rara lilla iphone kommit hem! Detta efter ungefär hundra år på lagning! Hurra!

Väl mött!