Det stackars äppelträdet.

Den som följt bloggen ett tag minns att morbror Tobbe va här i vintras och sågade av vårat äppelträd på hälften ungefär. Bang bom bara, rakt av. Anledningen till denna drastiska åtgärd var att de förra ägarna tyckte att totempåle var en bra form för ett äppelträd.
Såga ner älendet och plantera ett nytt träd! Tyckte de flesta. Men Anders är en snål smålänning och jag en tjurig närking. Vi ska minnsan få bukt med trädet! Förresten tycker vi om det, det är ju vårat allra första egna träd!
Nåväl. Att såga trädet mitt i tu gjorde att det såg lite knasigt ut den vintern. Som en halv totempåle. Men så kom sommaren och det blev ett riktigt lummigt litet träd. Rätt så fint, men på tok för lummigt för att ge några äpplen. Äpplen vill ha ljus och luft, inte äppeldjungel.

Så idag har jag slutfört del två i projekt rädda äppelträdet. Jag har lusläst internet på fakta om trädbeskärning. Jag har lånat varenda bok på lilla storvretabiblioteket i ämnet. Och så var det dags för den stora dagen. Trädbeskärardagen.
Med följande regler i ryggen fattade jag ett stadigt grepp om sekatören:
-beskär alla grenar som pekar innåt, uppåt, skaver på varann eller går parallellt med varann. (det blir ju inte många grenar kvar!)
-man ska kunna kasta en hatt genom kronan. (det kan man sannerligen!)
-de flesta beskär för lite. (jag är inte en av dom!)

Mitt i beskärningen ringde Hanna. Kan du beskära träd?? Frågade hon förvånat. Kan och kan, hur svårt kan det va? svarade jag. Precis där kom den. Oroskänslan. Hm, där lät jag som min pappa!
"det är väl inte så svårt"
Jag fick minnen från min barndom. Som när han slussade på egen hand och det slutade med att han höjde Hjälmare kanals vattennivå med ett par decimeter. Det var ju inte heller nån konst.

Jag hade fått mig en tankeställare. När samtalet var avslutat gick jag ner från min stege för att beskåda mitt arbete på håll. Jag anade oråd. Och precis som befarat hade jag i min iver kanske klippt en och annan gren för mycket... Jag ropade på Anders.
Mm. sa Anders lungt och stilla men med en något oroad blick. Du klipper väldigt offensivt! fortsatte han.

Offensivt. Det är ett ord Anders gärna beskriver mig med. Han har nog rätt. Det var bara att titta på det halvklippta äppelträdet.

Men halva trädet kunde ju inte vara bart och andra halvan buskig. Lite vemodigt var det bara att fortsätta. Tankar av vemodighet flög i huvet. Och vad skulle Joris säga? Joris är våran granne. Han har perfekta äppelträd.
Oavsett vad han säger så bor han granne med det här trädet. Det stackars trädet har nämligen en väldigt offensiv ägare.