OBS! Varning för gnäll!
Renovering. En del blir alldeles lyriska och bara älskar det. Andra (ex jag) ser det som ett nödvändigt ont. Ett tidsslukande och stökigt ont. En smärtsam process för att nå fram till något vackrare. Som att föda barn ungefär.
Sommarens lilla renoveringsprojekt har varit vårat uthus. Uthuset var vad vi närkingar kallar ett älände! Både in och utvändigt. Trots stor hjälp av svärfar har projektet dragit ut över hela sommaren. Det är en ytterligare nackdel med renovering; det tar alltid längre tid än väntat!
Panel har bytts, fönster har satts in, dörren har flyttats, det har isolerats, målats, spacklats, grejjats och donats. Kort sagt: det har stökats! För stökigt blir det! Så in i halva härjedalen stökigt! Överallt på tomten ligger brädhögar, skruvar och annat tjoffs. De senaste veckorna har altanen varit helt obrukbar. Den har nämligen varit invarderad av uthus-innehåll i väntan på att isolering, gipsskivor, ventiler, spånskivor och allt vad det är ska ta plats i uthuset.
När det känns som värst, när jag känner att paniken kommer krypandes, stök-paniken, då blundar jag och ser framför mig ett färdigt, vackert uthus. Ett uthus med rader av fina hyllor för förvaring. Ordning. Struktur. Ett uthus där allt har sin plats. Jag ser Anders snickarbänk med verktygstavla över. Jag mig själv stå och påta med växter i blomsterverkstaden. Och så andas jag djupt. Det hjälper en liten stund.
Idag kände jag för första gången att vi är nog påväg in i slutspurten av denna renovering. Vi har nämligen varit på IKEA och köpt hyllor. Köper man hyllor så är det snart dags. Snart dags att sätt upp hyllorna, och då är det ju snart klart! Så där på IKEA, när vi lastade på hylla efter hylla till vårat lilla uthus, kände jag en viss renoveringslycka. SNART är det slut på stöket!
Men så kom vi hem. Då var renoveringslyckan som bortblåst. För där låg ju alla brädhögar kvar. Alla borrmaskiner, hammare, skruvmejslar, målarburkar, gamla penslar, isoleringstussar, krukor, jordsäckar och allt vad det är. Allt uthusinnehåll.
Då kändes det inte snart längre. Då kändes det: efter att det målats färdigt, satts upp massa lister, satt dit ventiler och bla bla bla.
Och dessutom är det söndagkväll. Det dröjer en hel vecka till innan Anders är ledig och kan fortsätta.
*blundar och tänker på det färdiga uthuset.*
Sist men inte minst: Ode till mitt livs stora hjälte: Anders, som gör allt jobbet och aldrig gnäller. <3
Recent Posts
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ni är så tappra och duktiga. Förstår att det är jobbigt när det aldrig blir klart, men såsmåningom så är det ju det ändå. Anders är superduktig verkligen, du med! När hyllorna är köpta kanske det går lite fortare att bli klara? Kram
SvaraRadera