Dammigt, kladdigt, slabbigt och alldeles underbart!

Superinspirerad av min nya bok har jag jobbat med lera ikväll igen. Inte drejat den här gången dock. Utan kavlat! Ett fat och en bricka ligger nu på tork! Hoppas snart få till det att åka och bränna mina alster hos min brännar-gubbe. På tisdag ska jag åka till min lilla keramik-gumma igen. Jag har inte berättat för er om henne tror jag!
Så här är det; när jag inhandlat min drejskiva åkte jag till min brännar-gubbe för att köpa lera. Då fick jag reda på att hans mamma lärde folk att dreja! Någon dag senare besökte jag henne i sin keramikverkstad. Och att kliva in i denna trånga lilla källarlokal var nästan som att komma till paradiset! Ja, eller nästan. Keramikparadiset iallafall! Väggarna var täckta av hyllor från golv till tak med diverse keramikprojekt, färdiga som halvfärdiga. Det var verktyg, leror, glasyrer vart man än vände sin blick. Och drejskivor, kavlingsbord och bäst av allt: denna rultiga gamla gumma med elefanthud på näsan! Morsk så det heter duga, men så oerhört mysig och vänlig! I denna trånga lokal kryssar hon runt med sin rullator. Och lär sånna som mig att arbeta med lera! Själv lär jag mig att dreja av henne. På tisdag komemr jag att få glasera mina första alster hos henne; några små skålar bara. Men det är bara SÅÅ rooligt!

Det blir ju bara bättre!

Ja, idag kom Anders hem på lunchen, och med sig hade han ännu fler mumsiga mutor! Mutförrådet hade nämligen sinat. Och då visa det sig att det inte bara finns pyttedegistive, utan även pyttemariekex! Dessutom hade han med sig världens najsaste bok!

Sött och sött

Nu är båda boysen är nu förkylda och hängiga! Vi kör hela raddan med sjukdomar på ett bräde, så är det klart sen, tänkte vi! Såhär i krassliga tider är ju inte matlusten på topp, och då åker mumsiga mutorna fram. De här söta små bebisdegistiven är ungefär vad de små tjorvarna lever på idag :)

Ja, för vi gör vad vi kan för att dessa sjuketider ska bli lite mysiga och inte bara pipiga. Detta var min egen mamma så väldans bra på, för själv minns jag bara hur mysigt jag tyckte det var när man fick feber och va sjuk. Då fick man kalletidning och mumsiga matmutor:)

Den sortens dagar

Vissa dagar är det som att mina små boys växer ett halvår eller så bara i ett tjoffs! Idag är en sån dag för Ralf. Han känns så stor! Kan det ha med byxpåtagargenombrottet att göra mån tro? Oavsett så älskar jag den här lilla stormvinden på ett såntdär sätt som bara en mamma kan!

Ett litet steg för mänskligheten

Igår visade det sig att min lilla kluttiga pluttsnuttRalf kan sätta på sig byxor på alldeles egen hand! "Jag kunde hjälpa mig själv!" sa han förnöjsamt.
Detta kan ju tyckas som en trivial sak. Dock skänkte det mig en gnutta hopp och framtidstro. Tänk om det kommer en tid i livet då jag inte behöver hjälpa mina små älsklingar med precis allt allt allt?! Tänk om det kommer en dag då de går på toaletten själva. Då de sätter sig, torkar sig, tvättar händerna och torkar dem helt utan min inblandning. Tänk om de rent av kommer stänga toalettlocket också. Utan att jag behöver säga till. Tänk när de kan klä sig. Sätta sig i bilen. Knäppa på bilbältet. Borsta tänderna. Äta. Plocka undan sin tallrik. Snyta sig...
Kanske, men bara kanske, kommer den dagen.

För övrigt drömmer jag om denna här just nu:

Fin va? Den har dessutom en bänk för boysen inbyggd. Med säkerhetsbälte och allt! Vi har nämligen cykelköp på agendan i vår. Då skulle ju den här passa prima! Tänk att fylla med ungar och badkläder och vattenmelon och trampa ner till plurret! Och tänk så många auktionsfynd som ryms däri! Hurra!

Ja, och annars jobbar vi på en tråkig magsjuka här hemma för tillfället. Typiskt trist, för egentligen skulle boysen vara hos moster och jag på konferensdag. men men...

Nu sover de små gott och jag ska sätta mig och sparka på min drejskiva! Kolla gärna in nya blogglänken till höger som heter Fabulös inspiration. En duperduktig tjej som klämde upp en egen keramikverkstad med butik och cafe hemma på sig gård. "Jag vill va som duuuu, vill gå som du, se ut som du, dududuuuu":)

En plötslig längtan

Idag slogs jag av en oväntad och plötslig längtan efter sommaren.
Efter att gå och skrota på loppisar. Efter den där gången man tittar sig i spegeln på morgonen och för första gången för säsongen bestämmer sig för att man är tillräckligt brun och fräsch att man hoppar underlagskrämen. Efter de dära spontana kvällsdoppen. Efter nybakt tulltårta på altanen. Efter att få börja tjata på Anders om att skaffa höns. Efter att gå promenader i hagen och akta sig för koblajor. Doften av sommarregn. Åska och hällregn. Nya små potatisar uppdragna ur landet. Vattenmelon som rinner över barnmagar. Solvarma jordgubbar.
Ja, svensk sommar helt enkelt!


- Posted using BlogPress from my iPad

Oboy oboy!

Skulle kunna beskriva händelsen. Men bilden säger nog...

Det är dagarna som är dagarna

Juletiden satte punkt med buller och bång i helgen. Då var vi hemma på Carlslund, jag och mina syskon. Och svägerskor, svågrar och syskonbarn. Fira mamma stod på att-göra-listan. Det gjorde vi. Jag skulle dessutom vilja påstå att vi hjälpte till med julgransplundringen oxå. Efter en helg med 30 gäster i hustet finns det som inte så många barr kvar på granen om man säger... Ja, så nu är det vanliga dagar igen. De dära dagarna som är dagarna. Pulk-åkar-dagarna, tand-gnällar-dagarna, dagarna då man mest sitter vid köksbordet och dricker kaffe, dagarna man sliter sitt hår för att få ihop det, arbetsdagarna, de supereffektiva dagarna, dagarna man undrar vart de tog vägen, öppna-förskolan förmiddagarna och alla andra dagarna. - Posted using BlogPress from my iPad

Here I go again

Kul bara. Därför.

Lazy days

- Posted using BlogPress from my iPhone