Jag måste få skriva av mej lite! Vi har nämligen haft inte bara en, utan två premiärer här i det lundbergska hemmet nu på morgonen.
Premiär ett: välling!
Premiär två: nähädu mamma, det här är så äckligt att det här tänker jag minsan inte äta- premiär!
Jaha? Tänkte jag, satt där med min vällingflaska och en tvärilsken unge och kände mig som ett fån.
Det här har ju inte riktigt varit problemet innan, snarare att han vill ha två, helst tre flaskor.
Nu låg han där i min famn och vrålade vad jag tror betydde "tror du jag är nån form av kompostkvarn eller??"
Nog för att pasta med kyckling inte gick åt med nån strykande åtgång (bara en burk alltså), men det gick ju iallafall ner!
Vällingen var blangt nej!
Inte en chans, mammsen!
Glöm.
Vad gör man då? Hur hanterar man en unge som inte vill äta? Man har ju hört om föräldrar som stoppar socker i vällingen. En såndär åtgärd man undviker att berätta om för BVCsköterskan.
Jag tänkte jag provar med det godaste Ralf vet- katrinplommonklabb!
Ner i köket, kluttar i en klutt katrinplommon, och upp till Ralf igen.
Slurp sa det, så var den flaskan slut.
Nu sover den lille tyrannen igen. Jag tror jag ska göra det samma, det ät slitsamt med premiärer.
Recent Posts
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är roligt när de verkligen visar vad de vill, de blir mer egna på en gång även om man inte alltid delar deras åsikter:)
SvaraRaderaVisst är det skönt att känna att man är den som har sista ordet hemma? Det är inte alls barnen som bestämmer. Nej då.
SvaraRaderaÅh jobbigt! Välling e ju smidigt! Bara å ta lite varje dag å se om han vänjer sig...ta lite fruktpure i och skaka vetja:-)
SvaraRaderaVad ska det bli av denne lille fantastiske man....följer er med spänning =)
SvaraRaderaMoster Pilla
En annan har ju träffat Ernst igår och fått den grymmaste boken singerad! Erkänn att du är avis.
SvaraRaderaTips. Ge han kall välling ett par dagar så uppskattar han den varma mer sen. Fungerade på mina grabbar.