Bilsvammel

Nu sitter vi i bilen påväg hemmåt efter en helg på carlslund! Varje gång jag åker hem efter en helg på gården känner jag mig så utvilad och fylld av inspiration! Därför är jag så glad att bror min flyttade dit, så får jag ha det kvar i familjen ett tag till!

Krilles födelsedagsfest i fredags blev väldigt lyckad! Tusen tack kära Gaddar! På festen kom jag även överrens med min nyfunna vänninna Sara att vi snart ska ha en pysselkväll! Nån form av "pysselknytis" blir det! Sara ska iallafall lära mig att virka! Någon som vill vara med? Jag återkommer med datum!

I helgen har det bundits enriskransar, en lummerslinga till vår ljuskrona, en stor granrisslinga att ha runt ytterdörren och ert "JUL" i lingonris som ska stå på em hylla! Dessutom har det plockats massor mossa till alla möjliga julideer som väntar på att bli skapade...
Och inte nog med det! Det har flyttfyndats! Jag hittade en fin trästege som ska målas vit och fungera som klädhängare i sovrummet, en kockumtunna med lock och två bockar som blir fina som ben till en ljugarbänk!
Anders hittade en APFUL stol som han snabbt började bygga om till skrivbordsstol. Jag känner att jag inte riktigt har någon rätt att förbjuda stolskrället, han låter ju mig släpa hem en och annan skrotig pryl oxå... Men jag vet inte, det kommer dröja länge innan jag vänjer mig vid stolen from hell... Jag är ledsen älskling, men stolen är verkligen förfärlig!

Så, varför detta påhopp på en stackars stol (om än en mycket ful stol)?? Jo, Anders har ALDRIG brytt sig nämnvärt om inredning. Så länge diskbänken inte är överbelamrad och det inte knastrar när man går på golvet, så är han rätt nöjd. Jo, en gång när jag släpade hem ett furuskåp à la gillestuga på 70talet, så tyckte han att nu får du väl ändå ge dig! Men efter att ha förklarat vilken oslipad diamant skåpet var, så sa han bara jaja...
Med andra ord: gällande inredning har jag absolut fria händer!
Tänk då om denna stol är ett litet frö. Ett litet frö till ett intresse för inredning! Tänk om Anders börjar släpa hem kuddar, möbler, gardiner, koppar och krukor!! Eller ännu värre: tänk om Anders plötsligt skulle säga: "nä, älskling, den där stolen är ful! Usch den får du inte ta in!
Alltså! Jag får panik av blotta tanken! Nån som messar upp min inredning! Huvaligen! Vårat hus är ju min experimentverkstad! Här testas idéer, flyttas möbler, målas, spikas och grejas och donas helt efter vad bara bara jag tycker! Här frångås regler om färgkoder, feng chi, former, rätt och fel friskt och utan skoning! Den enda regeln här är fint+fint= fint!
Tänk då om jag då skulle behöva SAMSAS med nån annan om inredningen! Tänk om jag får lämna min post som inredningsdiktator till förmån för nån form av inredningsdemokrati! Nä Gud bevars!
Detta eventuella inredningsfrö som gror hos min älskade måste dö! Det måste dö för husfriden, för framtiden, för kärleken! Ja, det måste rent av dö för världsfreden och Herrens frälsningsplan och allt som är viktigt och värt att leva för!

Har jag någonsin berättat för er vad flyttfynd är förnåt egentligen?
Flyttfynden är familjens dolda skatt! En källa till mycket fröjd, och stundom bittra intriger och rivalitet. Flyttfynden är äventyr och skattletande i allra högsta grad! Inte minst är flyttfynden ett tillfälle att träna ditt öga i att se oslipade diamanter! Att se potentialen i det ingen annan ser! Att hålla i ett skräp och känna att wow, jag har flyttfyndat!
Flyttfynden är nämligen ett stort rum i pappas lada där han ställer alla prylar efter vindsröjningar hos folk. Pappa är nämligen flyttspecialist och ibland vill folk bara helt enkelt tömma sina vindar och bli av med allt. I samma sekund förvandlas skräpet till flyttfynd!
Hurra för flyttfynden! Fyndjakten därute i ladugården är ett mycket trevligt inslag i våra besök på gården!

Usch, nu blev det ett till sånt dära alldeles för långt och bildlöst inlägg igen. Själv läser jag aldrig sånna. Mycket bilder och lite text ska det vara! Men nu är det så att jag fortfarande inte vet hur man skickar upp bilder via iphonen, därav ingen bild. Och så sitter jag ju i bilen och har massa tid till ingen nytta, därav så mycket text. Det var bättre förr, innan man blev bannlyst till baksätet av den lille tyrannen. På den tiden man satt bredvid sin älskling, höll handen och småpratade om allt och inget. Men nu sitter man här, ensammen i mörkret i baksätet.
Tack Ralf. Du förgyller verkligen vårat liv. Nu vaknade han och börja skrika också.
Måste kila...