Denna dagen...

Det myllrar i mässhallarna av monterbyggare! Full fart! Vår monter är i stort sett färdig. Lite detaljer ska till bara. Skålen ska fyllas med tablettaskar, hyllan med exempelalmanackor, mattan ska dammsugas...
Den blir SÅ fin! Tack vare min kreativa och duktiga bror! Tack Jonas! (inte för att du någonsin läser här, men men...:)
Bilder på den färdiga montern kommer!

För övrigt är Ralf portad från mässan under byggdagarna. Man måste va 18 för att komma in... Så han får se härligheten först imorrn! För då börjar mässan! Wii! Vi är allt lite pirriga!

Idag har vi varit på kållered. Där inhandlades en dammsugare! Sen åt vi lunch på ett mysigt konditori här i stan, nära hotellet. Jag tror de bakar världens godaste bröd där! Fler besök dit kommer det absolut bli under veckan! Ja, sen va det dags för Ralfs sovpaus. Och här ligger jag i sängen bredvid och bloggar:) magen passar på att träna på vad som komma skall i februari; att föda... och det kan den väl få göra. Man har ju iallafall inte så mycket att säga till om...

När Ralf vaknar (vilket verkar vara på gång snart...) ska vi knalla över till Universeum!

Och ikväll kommer Shirin och Camilla som ska jobba i montern!

To be continued...

Monterbygge pågår!

Nu är vi på plats i götet! Anders och Jonas bygger monter för fullt!

De små sakerna som gört...

Anders imponerar alltid på mej. Både i stort och i smått. Han gör alltid det där lilla extra. Som till exempel en liten magnet som håller fast en dörrhasp som för tillfället inte är haspad.

Ditt och datt!

Alla sakerna som var i trädgården har fått sin plats i uthuset! hurra! ÄNTLIGEN! Hur skönt som helst! Vi har fått tillbaka vår lilla tomt!
Imorgon åker vi till Götelaborg! Det vankas bokmässa och vi ställer ut! känns spännande och okänt på nåt sätt. Vi vet inte vad som vänrat oss, eller vad vi förväntar oss... Jag och Ralf saka iallafall ligga i bubbelpoolen på hotellets spa hela veckan :o)
Som en del i förberedelsena för mässan har vi vatir ute på stan i eftermiddag och köpt fina kläder till Anders! Även jag fick nåt :o) dessa skor:

Fina va? Jag känner mig lite som Carola i dom:o)

Nu ska vi valvaka! och äta chips! HEJJA ALLIANSEN!

Såhär på dagen två år efter det att Lehmann brothers drog sitt sista andetag...

... Är Ralf i ommöblerartagen! Allt som den lilla kroppen orkar med att lyfta ska flyttas på. Helst till ett annat rum. Stolar, pallar, leksaksspisen, leksakslådor och annat lagom tungt står således huller om buller här hemma. Jag tror vi beger oss iväg en sväng. Och hoppas han glömt att det är stora ommöblerardagen när vi kommer hem...

(och fniss, nu trodde ni när ni
läste rubriken att ni skulle få läsa nåt djupt finanspolitiskt tjöt! Men näru! Inte här inte!)

Hjördis!

Ikväll har vi fått den stora äran att träffa världens minsta bebis! Fem dagar gamla Hjördis Björk! Ljuvlig! Helt ljuvlig! Finns det något gosigare än en nykläckt bebis?? Tyvärr var jag knasig nog att inte ta nåt kort!

Och förresten. Hjördis heter inte Hjördis. Hjördis heter absolut ingenting ännu! Och då tänkte jag att Hjördis är väl bättre än inget? Dessutom kändes hon som en liten Hjördis tycker jag. Men å andra sidan är jag väl inte direkt känd för min konservativa namnsmak...

Hjördis, välkommen till världen! Du har valt en alldeles fantastisk familj att komma till!

Renoveringsgnäll

OBS! Varning för gnäll!

Renovering. En del blir alldeles lyriska och bara älskar det. Andra (ex jag) ser det som ett nödvändigt ont. Ett tidsslukande och stökigt ont. En smärtsam process för att nå fram till något vackrare. Som att föda barn ungefär.

Sommarens lilla renoveringsprojekt har varit vårat uthus. Uthuset var vad vi närkingar kallar ett älände! Både in och utvändigt. Trots stor hjälp av svärfar har projektet dragit ut över hela sommaren. Det är en ytterligare nackdel med renovering; det tar alltid längre tid än väntat!
Panel har bytts, fönster har satts in, dörren har flyttats, det har isolerats, målats, spacklats, grejjats och donats. Kort sagt: det har stökats! För stökigt blir det! Så in i halva härjedalen stökigt! Överallt på tomten ligger brädhögar, skruvar och annat tjoffs. De senaste veckorna har altanen varit helt obrukbar. Den har nämligen varit invarderad av uthus-innehåll i väntan på att isolering, gipsskivor, ventiler, spånskivor och allt vad det är ska ta plats i uthuset.

När det känns som värst, när jag känner att paniken kommer krypandes, stök-paniken, då blundar jag och ser framför mig ett färdigt, vackert uthus. Ett uthus med rader av fina hyllor för förvaring. Ordning. Struktur. Ett uthus där allt har sin plats. Jag ser Anders snickarbänk med verktygstavla över. Jag mig själv stå och påta med växter i blomsterverkstaden. Och så andas jag djupt. Det hjälper en liten stund.

Idag kände jag för första gången att vi är nog påväg in i slutspurten av denna renovering. Vi har nämligen varit på IKEA och köpt hyllor. Köper man hyllor så är det snart dags. Snart dags att sätt upp hyllorna, och då är det ju snart klart! Så där på IKEA, när vi lastade på hylla efter hylla till vårat lilla uthus, kände jag en viss renoveringslycka. SNART är det slut på stöket!
Men så kom vi hem. Då var renoveringslyckan som bortblåst. För där låg ju alla brädhögar kvar. Alla borrmaskiner, hammare, skruvmejslar, målarburkar, gamla penslar, isoleringstussar, krukor, jordsäckar och allt vad det är. Allt uthusinnehåll.
Då kändes det inte snart längre. Då kändes det: efter att det målats färdigt, satts upp massa lister, satt dit ventiler och bla bla bla.
Och dessutom är det söndagkväll. Det dröjer en hel vecka till innan Anders är ledig och kan fortsätta.
*blundar och tänker på det färdiga uthuset.*

Sist men inte minst: Ode till mitt livs stora hjälte: Anders, som gör allt jobbet och aldrig gnäller. <3

Det stackars äppelträdet.

Den som följt bloggen ett tag minns att morbror Tobbe va här i vintras och sågade av vårat äppelträd på hälften ungefär. Bang bom bara, rakt av. Anledningen till denna drastiska åtgärd var att de förra ägarna tyckte att totempåle var en bra form för ett äppelträd.
Såga ner älendet och plantera ett nytt träd! Tyckte de flesta. Men Anders är en snål smålänning och jag en tjurig närking. Vi ska minnsan få bukt med trädet! Förresten tycker vi om det, det är ju vårat allra första egna träd!
Nåväl. Att såga trädet mitt i tu gjorde att det såg lite knasigt ut den vintern. Som en halv totempåle. Men så kom sommaren och det blev ett riktigt lummigt litet träd. Rätt så fint, men på tok för lummigt för att ge några äpplen. Äpplen vill ha ljus och luft, inte äppeldjungel.

Så idag har jag slutfört del två i projekt rädda äppelträdet. Jag har lusläst internet på fakta om trädbeskärning. Jag har lånat varenda bok på lilla storvretabiblioteket i ämnet. Och så var det dags för den stora dagen. Trädbeskärardagen.
Med följande regler i ryggen fattade jag ett stadigt grepp om sekatören:
-beskär alla grenar som pekar innåt, uppåt, skaver på varann eller går parallellt med varann. (det blir ju inte många grenar kvar!)
-man ska kunna kasta en hatt genom kronan. (det kan man sannerligen!)
-de flesta beskär för lite. (jag är inte en av dom!)

Mitt i beskärningen ringde Hanna. Kan du beskära träd?? Frågade hon förvånat. Kan och kan, hur svårt kan det va? svarade jag. Precis där kom den. Oroskänslan. Hm, där lät jag som min pappa!
"det är väl inte så svårt"
Jag fick minnen från min barndom. Som när han slussade på egen hand och det slutade med att han höjde Hjälmare kanals vattennivå med ett par decimeter. Det var ju inte heller nån konst.

Jag hade fått mig en tankeställare. När samtalet var avslutat gick jag ner från min stege för att beskåda mitt arbete på håll. Jag anade oråd. Och precis som befarat hade jag i min iver kanske klippt en och annan gren för mycket... Jag ropade på Anders.
Mm. sa Anders lungt och stilla men med en något oroad blick. Du klipper väldigt offensivt! fortsatte han.

Offensivt. Det är ett ord Anders gärna beskriver mig med. Han har nog rätt. Det var bara att titta på det halvklippta äppelträdet.

Men halva trädet kunde ju inte vara bart och andra halvan buskig. Lite vemodigt var det bara att fortsätta. Tankar av vemodighet flög i huvet. Och vad skulle Joris säga? Joris är våran granne. Han har perfekta äppelträd.
Oavsett vad han säger så bor han granne med det här trädet. Det stackars trädet har nämligen en väldigt offensiv ägare.

Nattvällingsdetox

Enouhg is enouhg! Och nu är det nog med nattvälling för unge herr Lundberg! Vi kör stenhård nattvällingsdetox här hemma! Detta innebär nattlig vrede, ilska, vemod och stundoms snudd på ren och skär köttslighet. Hela familjen blir sur och grinig, för att vakna på morgonen som om att inget har hänt.
Märkligt det där. Nattköttsligheten. Man lever som i en annan värld på natten. I en nattbubbla. En trött och sur bubbla. Som tur är spricker den på morgonen.
Vad vi märkt är att Ralf inte är speciellt hungrig på natten. Men får han ingen välling ska han minnsan upp i famnen och somna om! Och inte pappas, den duger inte! Nej, mammas ska det va! En pappa utan nån välling är på natten inget att ha, om man frågar Ralf. Mamma däremot. Då kan man somna gott!
Hur jämnställt är det??? Ralf borde ta del av Lars Ohlys tankar om det där tycker jag!

Hy-an!

Ralf har gått runt hela förmiddagen och pekat upp i luften och övat på sitt senaste ord: hy-an!
Hy-an betyder flygplan. Flygplan är bland det ballaste som finns om man frågar Ralf.
Just idag, på träna-nya-ordet-hy-an-dagen, så är nog flygpan svaret på de flesta frågor till honom.

Bebisen i magen...

... hade en snopp!

Lugnet mellan stormarna

Här ligger jag i badkaret. Det är alldeles tyst i huset. Ralf sover och de fem miljoner syskonbarnen jag lyckats samla under mina vingar har åkt till skolan.
Tyvärr har jag fyllt på med för varmt vatten i badkaret. Det börjar mest kännas svettigt... Annars känns det här som en bra paus. Ett bra lugn mellan stormarna!
Men jag tycker om mina små virvelvindar! De ger energi tycker jag!

I veckan har även farmor och farfar förärat oss med besök! Det är fart på di gamle! Det snickras, fixas och donas! Rabatter rensas och klätterrosor binds upp! Farmor och farfar kunde bo här för jämnan tycker jag;o)
Men vi tackar av hela våra hjärtan för att ni är som ni är!

I övrigt så ska vi på ultraljud idag! Och mamma Lundberg planerar bli första hjälpare inom röda korset! Mer om det en annan gång. Lugnet mellan stormarna har nämligen tagit slut. Hårtvätten får vänta...