Plötsligt så händer det!

Först och främs vill jag varna äckelmagade läsare. Detta inlägg handlar om bajs. Dock är det inga bilder, även om det var frestande.

I nybadat tillstäng sprang Ralf nakenfis här hemma en stund. Men rätt vad det var så hörde jag ett välbekant stånkande från rummet bredvid.
Nu var goda råd dyra! Blöjorna var inte alls i närheten. Men det var den stora porslinstelefonen. Den vita tronen. Eller toan, dom den kallas i folkmun.
Snabb som en trimmad köttbulle (som inte bara beskriver hastigheten, utan även formen på den alldeles för höggravida mamman) tog jag Ralf och satte honom på toan. Visserligen höll han på att trilla ner i den men å, så nöjd han blev! Strålande som en sol, och mummlandes om bajs satt han där och tryckte för glatta livet!
Så brummade Ralf på toaletten för första gången!

Vi har inga som helst planer på att klippa blöjan än. Dels för att det är vinter, och blotta tanken på nerkissade overaller och vinterskor ger mig rysningar. Och dels för att det om inte alls lång tid ska komma en bebis i familjen. Enligt flertalet pålitliga, oberoende källor utan vetskap om varandra, ska det vara waste of time att toaträna precis innan en nykomling anländer. Att den stora kommer falla tillbaka i gamla hjulspår så fort han ser att lillfisen har blöja.

Annars hade det nog varit perfekt tajming att kapa blöjan nu. Ralf har nämligen varit extremt bajsfixerad den senaste tiden. Ankan bajsar, nallarna bajsar, pappa bajsar. Det är ett väldigt tjat om bajs här på dagarna...