För varje problem finns 100 lösningar!

När jag är gravid får jag stora bekymmer med tandborstningen. Jag kräks av att borsta tänderna! Inte helmysigt, men så är fallet. Värst är de tjocka tänderna. De långt bak. Ja, det har helt enkelt varit behändigt att toan är belägen inom rimligt avstånd i förhållande till handfatet.
Ett tag gick det ganska bra om jag hela tiden tänkte på ett stort glas färskpressad apelsinjos med sugrör och drinkparaply.
Josen skulle serveras under klarblå himmel i en solstol och med utsikt över klarblått vatten och vita sandstränder. Under ett skönt parasoll. Lite Fritidsresor- reklam sådär.
När det slutade hjälpa så lade jag upp ett schema där jag satsade på överkäkens baktändet varannan dag, och underkäkens varannan.

Men nu, mina vänner, har jag upptäckt att det är alla tiders att borsta med ralfs tandborste! En liten och mjuk. Har inte kräks en gång sen jag började borsta med den! Igår köpte jag mig en alldeles egen, en rosa med lille skutt! Länge leve småbarnstandborsten!

Fixarhelgen

Denna helgen visade sig innehålla lite spontanfix! numera står byrån som stog i ralfs rum, i vårat rum, och byrån i köket står i ralfs rum (som jag från och med nu kommer kalla pojkarnas rum, för snart snart snart kommer vår andra fina pojke att oxå bo där!), där byrån i köket stog står nu ett par leksaksbackar. Dessutom har det idag inhandlats saker för ungefär hundratusen kronor på ikea. De hundratusen kronorna blev bland annat en garderob till hallen och en stor murvlig matta till biblioteket. Mattan som innan låg i biblioteket ligger ni i vårat sovrum. Där var ingen matta innan. Våran säng har dessutom fått ett överkast. Och Anders har fått sin efterlängtade gungstol a la  IKEAs Poäng. En stjärnformad halllampa, två ramar, två tavelhyllor till pojkarnas rum, och lite lampor, en skrivbordsstol och lite ditt och datt fick ocå komma hem från ikea.

Men Gud i himelen! Det slår mig nu vilket utbota supertrist inlägg jag håller på att göra! Vad håller jag på med? vem vill läsa sånt här rabbel? Frågan är om jag ska slänga inlägget eller publicera det ändå? jag har ju trots allt spenderat fem-sju minuter på det!

Nä, jag är ledsen, jag publicerar det ändå... Förlåt att jag tog upp din tid, du trofasta som läst ända hit.

Mycket spring i benen...

... har vår lilla skruttunge! Han är alltid påväg någonstans! Detta leder till att det är svårt att ta kort på honom. Suddigt, snett, och påväg ut ur bild... men det får väl representera den här perioden av livet i fotoalbumet...

Utlovade löften

Det är typiskt obra att utlova blogginlägg, tycker jag! Dessa löften ligger som våta filtar över bloggsjälen och efter några veckor dödar all form av blogglust. Nu tänker jag ta tag i dessa tråkiga, inplanerane, ospontana löftesinlägg! Här kommer bilder från bokmässsan, samt före och efterbilder på pysselrumsstädet.

Bokmässan:

Och Pysselrummstädet, före:

Efter:

Till mitt försvar ska jag väl tillägga att jag är mycket väl medveten om att pysselrummet inte på något sätt är inrednings-magazins-pysselrums-repotage-liknanade. Dock kan vi åter gå på golvet där nu! och det finns fria bordsytor att sitta och skramla vid. Vårat pysselrum är en historia för sig. Vissa kallar det kreativt kaos. Jag tror jag ska ansluta mig till den skaran...

Veckan som gått i punktform

-Ralf har fått sin sjätte och sjunde tand.
-Jag har fått en jobbarkompis. Malin.
-Ralf satt inte still på babysången i två sekunder. Den här veckan heller.
-veckans första-hjälpen-utbildning bjöd på besök av en polispräst.
-Vi köpte 16 par strumpor för 100 riksdaler på höstmarknaden. Till och med lillebror fick strumpor. Det här med strumpor på höstmarknaden förtjänar en liten utläggning. Det började för några år sedan med sju par för 100 kr. Sen har det blivit fler och fler. Förra året fick man 14 par för hundringen, och i år som sagt 16. Jag undrar hur det här ska sluta! Jag menar, om ytterligare några år, kommer vi få 57 par strumpor för vår hundralapp? Och då undrar jag, vem behöver så pass många strumpor? (förutom femtioelvabarnsfamiljerna och ungkarlarna som aldrig tvättar). Kommer de då sänka kostnaden istället för att öka antalet strumpor? Eller kommer denna skenande priskurva att stagnera. Det kanske landar på 16 strumpor för hundringen. Tänk om jag kommer nästa år till höstmarknaden och fortfarande bara får 16 par strumpor för min hundralapp! Nej, hemska tanke! Det är alltid lika roligt att gå dit och se hur många strumpor man får i år. Samtidigt börjar man ju fundera. Det kan ju inte hålla på såhär i all evighet. Eller? År 2157 kanske vi får tvåtusenfemhundratrettiosju strumpor för 100 kronor. Svindlande tanke. Eller hur!

Nåväl, åter till listan:
Eller nä, det får räcka så, sonen meddelar att han är i behov av assistans!