59 dagar kvar!

59 dagar! Det är mindre än 60!

Första vardagen som hemmafru har jag... jobbat! Det ingår lixom när man är gift med en egenföretagare... Som de säger: Bakom varje framgångsrik man... ;o)

Imorgon åker jag på HUSMORSSEMESTER! Det låter väl som en trevlig start på husmorslivet! Kosan styr jag till mor och far mitt på närkeslätten!

Bebis har börjat killas! Innifrån! HUR skumt som helst, att bli killad innifrån! Har aldrig hört om någon gravid som pratat om det förut, men yes box, min son killas när kan sparkar på sidorna!

Hemmafru!

Jaha, då var man där i livet! Då tiden som hemmmafru börjar... Det kändes jätteknasigt att stämpla ut för "sista gången" i fredags.
Det var på nåt sätt som att nå ett delmål här i livet. Som att ta studenten, eller bli färdig sjuksköterska. Man har jobbat för det, och planerat det i flera år. Och rätt var det är så är man där. Man ska inleda ett småbarnsliv... vara hemmammamma, hemmafru... eller HUSMOR! Det låter väl snoffsigt! Fru Lundberg ska jag börja presentera mig som... Heltidsfru!

Planen är att jag ska blir en riktig, riktig husmor! Det ska alltid dofta hembakat, alla lakan ska vara manglade och helst vara sprayade med rosenvatten, alla ungar ska älska att leka hos Lundbergs och det ska aldrig finnas hårstrån i handfatet eller stora högar i tvättstugan.

Det är planen... vad säger ni om den, husmödrar?

lite trist inlägg kanske...

... för jag har som inte så mycket att komma med... livet rullar på, bebisen sparkar, dagarna går, solen skiner på snistrande snö, idag ska jag städa...

I söndags var vi i storvreta och tittade på ett hus... men det va inge najs... det var inte HUSET, utan mest ett hus... ett hus med på tok för liten trädgård och murvligt kök...
jag har ju bara fem arbetspass kvar att jobba, sen börjar livet som hemmafru, och det vore najs att vara hemmafru i ett hus tycker jag...

förlossning och lite mera bil

Idag har vi börjat på vår föräldrakurs! Hela förmiddagen har handlat om förlossning! Tänk att det är så kort kvar att vi till och med fått en lapp av barnmorskan med telefonnumret vi ska ringa när det är dags! Lappen hänger på kylskåpet som ett monument över den obeskrivliga smärta man ska genomlida inom en snar framtid!

Det känns knasigt på nåt sätt... att man själv ska föda! Overkligt, och spännade, men inte läskigt. Anders tycker nog att det är lite läskigt... han var lite blek om nosen efter den där förlossningsfilmen:o)

För övrigt blir jag mer och mer förtjust i våran nya bil! My Toyota is fantastic! indeed! Två exempel på fantastiskhet:
1: man behöver inte börja rota i handväskan efter bilnyckeln när man kommer bärandes på tusen andra grejjer, utan bilen, som är en mycket förstående bil, känner att man har den med sig iallafall, och öppnar sina lås så snällt!
2: vill du något, exempel ha kallare eller varmare i bilen, eller ringa ett telefonsamtal, eller sätta på radion, så låter man bara bilen veta det. Lätta ditt hjärta helt enkelt, så ordnar bilen det själv! under förutsättning att du berättar för bilen dina önskemål på engelska, den är väldigt internationell nämligen!

Babysängen med stort S!

Idag har jag hittat babysängen! DEN babysängen! Efter lite googlande visade det sig att sängen heter Juno och kostar HUNDRA MILJONER när man köper den ny!

Så blocket, here I come!

Eller är det så att nån av er har en Junosäng ståendes som ni vill bli av med?

Bilar och barnmorskor

Igår var vi hos barnmorskan igen! Magen har växt 4 cm på tre veckor... vart ska detta sluta? Nåja, den är fortfarande rätt så behändig, även om det börjar kännas som ett minre marahonlopp att böja sig ner och sätta på sig skorna:o)
Lillhjärtat klappade med en takt på 136 slag i minuten.

Och nu till bilen: Anders är toknöjd! Jag tror nästan att om han fick välja mellan mig och den nya bilen så skulle man hänga löst...
Och jag tycker oxå att bilen går bra... mellan förarsätet och passagerarsätet finns västa terapiluckan: en liten lucka till en mugghållare som är SÅ skön att öppna och stänga! Den är som smör... fast en lucka... om ni fattar, ni får helt enkelt trsta när ni åker i vår nya bil nästa gång!

Igår fick jag låna en hel överfylld icakasse med mammakläder av Frida! Hurra! Nu ska här provas!

låt mig presentera

vår nya bil!



För detaljerad info hänvisar jag till Anders, men den har iallafall ingen växespak utan är automatväxlad! Och svart...och är som både el och bensinmotor...

Med sorg i hjärtat ska vi nu sälja vår lilla sötplutt! nån som vill köpa en aygo?

Vecka 28= tredje och sista trimestern!

Idag går vi in i den sista trimestern. från och med nu kallas man tydligen höggravid! Där ser man! För att fira har Ralf börjat hicka! Stackars liten! Jag hoppas han inte ärvt sin mors fullständiga nolltolerans mot hicka... i så fall ligger han där inne och är toksur! Men jag tror han är mer som Anders... en tålmodig liten gosse...

Jag har fått för mig att han märker när han gör illa mej, för ligger man och sparkar och sprätter i magen så är det ju klart man träffar en och en annan punkt. Men när jag rycker till, så lugnar han som ner sig en liten stund... jag tror det ligger en liten hjälte där inne... min bebishjälte! en liten Anders! hurra! jag ska få två Andersar! en stor och en liten! *hoppas och ber* Anders var nämligen ett snällt barn... jag var mer... hm... tänk Ronja Rövardotter/ Lotta på bråkmakargatan men en gnutta av det där eviga som Lina i Emil i Lönneberga har...

På lördag har jag och Anders varit gifta i fem år! länge va?!? Det är FANTASTISKT att vara gift med dej Anders Lundberg! När vi va rätt så nygifta så sa en klok man (Läs Rolf Borgström) att det första året är svårast, sen går det bara lättare och lättare. Då tänkte jag att blir det inte svårare än såhär så ska det väl gå an...
Och jag tycker nu att han faktiskt hade rätt, även om det aldrig varit svårt att va gift mad Anders, så blir det bara lättare med åren.
Anders, du är min bästa vän, min tvillingsjäl, min parhäst i resor och äventyr, min favoritkollega, andra halvan i mitt dreamteam, mitt bollplank, min favoritgråtaxel, och snart pappa till våran unge! Å vad det ska bli roligt att bli förälder med dej!

bara massa tankar

Jag och Anders har anmält oss till en föräldragrupp! Där ska vi, tillsammans med ett gäng andra hopplöst okunniga förstagångsföräldrar och en barnmorska lära oss hur man föder... och ammar, och annat som man bör kunna när det börjar bli dags för ungen att titta ut...

Det känns knasigt på nåt sätt... helt plötsligt började det bli nära... och de flesta säger "nämen, april? då är ju inte så långt kvar!" (ofta tätt följt av kommentaren: "men då är du ju inte alls så stor!" Men jag är inte alls bitter för att få höra den kommenteren ca 2-3 ggr/dag).

Nåja, oavsett mina liten-mage-komplex, så är det inte superlänge kvar! utan 99 dagar... mindre än 100 dagar... Och det ska bli VÄRLDENS GOS!!! När jag är själv hemma går jag runt och fantiserar hur det kommer att vara när han är ute... jag tänker mig honom ligga här brevid i sängen, eller i soffan... eller så... jag börjar nog bli knasig... kan det bero på att man bara jobbar halvtid å har på tok för mycket tid till övers?

När man pluggade hade man ju oxå massa tid till övers, men då hade man ju sitt lilla pluggäng som man hängde med, nu har jag inget gäng, så det är som ingen som har tid att ungås på alla mina lediga dagar... När jag ska vara mammaledig ska jag skaffa mig ett mamma-gäng :o)

Den stora eländiga röran som rådigt/rått (hur böjer man råder??) i vår lilla lägenhet har som fallt på plats! Nu råder bara den vanliga röran, men om man har värdens vårigaste och finaste bukett med rosa och vita ranunkler och ljusrosa tulpaner på bänken i varfagsrummer, så gör den vanliga röran inte så mycket!

Ralf har fått en lejontröja och ett par lejonbyxor idag! Detta som tack för att han börjat sparka på min kissblåsa i tid och otid! nåja, den lille vet ju inte bättre...

101 dagar kvar!

Idag har vi varit hos barnmorskan! Och hörreni alla "oj-va-liten-mage-du-har-sägare", min mage är alldes LAGOM STOR! det va som på nåt sätt skönt att mäta den dära magen, som bara blev mindre och mindre för varje gång den fick höra hur liten den var...

Bebishjärtat klappar med en takt på 156 slag i minuten, detta under ett pågående frivolts/karatepass, som bebis tyckte det va tid att utföra.

För övrigt det det fortfarande helt hysteriskt ut hemma hos oss... för i lördags, som skulle vara den stora fixar-dagen, blev som en slappar-dag istället... ni vet en sån dag så lunchen består av korv och det vettigaste man gör är att läsa aftonbladet på internet 114 gånger... Fast granen åkte ut! och julsakerna! va tomt det blir! det får bli en vända till plantagen, som har halva priset på alla gröna växter!