Riskakor utan gräddfil, ost, rödpeppar, dill, solros, chilli, lök, pizza, chiklad eller nachosmak...
Riskakor som bara smakar riskakor! Hur svårt får det va?
Nu ska jag gå vidare...
Recent Posts
måndag 30 november 2009
Riskakor
Står på kvantum och förundras över alla miljarders smaker på riskakor, men inga som bara är vanliga riskakor...
Riskakor utan gräddfil, ost, rödpeppar, dill, solros, chilli, lök, pizza, chiklad eller nachosmak...
Riskakor som bara smakar riskakor! Hur svårt får det va?
Nu ska jag gå vidare...
Riskakor utan gräddfil, ost, rödpeppar, dill, solros, chilli, lök, pizza, chiklad eller nachosmak...
Riskakor som bara smakar riskakor! Hur svårt får det va?
Nu ska jag gå vidare...
söndag 29 november 2009
Första advent
Nu är det jultid på riktigt! Å så mysigt! Nu börjar den bästa tiden på hela vintern (även om den får lite konkurrens av en gnistrande mars-dag i skidbacken...)!
små glöggpartyn, saffransbak, granhuggning, missionsauktioner, julmarknader, massa juleljus, julmusik, julklappsklurande, julskinka,
(oo, måste göra ett lite instick här och berätta om min lilla klutt som liffer på golvet och kravlar, han försöker få tag på ett lingonblad som ligger där på golvet (som förståss för övrigt är kliniskt rent), men så är det det där med kravlandet som bara vill baklänges, så nu ligger han och grälar på det lilla bladet som bara försvinner längre och längre bort... SÖTA BEBIS!!!)
julkonserter, hyacinter, julbord, julkläder, och massor massor av rent och skärt julmys!!
Det där med julstress är något vi helt och hållet hoppar över i vår familj. Det känns så onödigt!
Kan man inte bara hoppa över de jul-göromål som stressar? Som min kloka syster sa- man kan faktiskt sätt upp julgardinerna utan att tvätta fönstrena! Själv tvättar jag varken fönster eller hänger upp julgardiner. Det går bra ändå:o)
Här med slår jag ett slag för den gamla hederliga JULFRIDEN!
Lillklutten är i stort sett frisk, har blivit så väldigt hes i halsen bara... Idag när han vaknat från sin skönhetssömn, och jag kom in för att hämta honom, så stog han på alla fyra i sin säng!! ÅÅÅ, han är SÅÅÅÅÅ mycket duktigare än andra sjumånaders!!! SO above average!!!!! Så mycket sötare, så mycket gosigare, så mycket smartare och så mycket mer begåvad! min son!
Jag går här och klurar på årets julkort... känner inte nåt flöde på julkortsfronten i år... givetvis måste det inkludera en bild på vår översöta unge (vad annars??) inte för krångliga att tillverka (då serietillverkning är till för kineser och annat löst folk), och lite jultrevliga sådär och absolut inga tomtar!
Tomtar är bannlysta i vårat hem! Förklädda demoner är precis vad de är! Förutom just den levande tomten som kommer med julklappar varje jul. Det är bara en snäll man som av nån konstigt anledning förklätt sig till en förklädd demon. Jag vet inte varför. Har aldrig frågar honom...
Och så ståltrådstomten som Anders gjorde när han var liten. Den är ingen demon heller. För övrigt är alla tomtar förklädda deoner. Japp. Det står i bibeln!
Eller vänta, glöm det sista. Det räcker med att få stå till svars inför Herren för det där om kineserna...
Hjälp vad jag svamlar! Ni borde få nån form av nobelpris, ni som orkar läsa!
Nu ska jag gå och titta på ljusslingorna som min love of life hängt upp i trädgården! Och dansa en liten hurra-vi-har-en-trädgård-att-hänga-ut-julslingor-i-dans!
En god jultid med start idag önskar jag er!
små glöggpartyn, saffransbak, granhuggning, missionsauktioner, julmarknader, massa juleljus, julmusik, julklappsklurande, julskinka,
(oo, måste göra ett lite instick här och berätta om min lilla klutt som liffer på golvet och kravlar, han försöker få tag på ett lingonblad som ligger där på golvet (som förståss för övrigt är kliniskt rent), men så är det det där med kravlandet som bara vill baklänges, så nu ligger han och grälar på det lilla bladet som bara försvinner längre och längre bort... SÖTA BEBIS!!!)
julkonserter, hyacinter, julbord, julkläder, och massor massor av rent och skärt julmys!!
Det där med julstress är något vi helt och hållet hoppar över i vår familj. Det känns så onödigt!
Kan man inte bara hoppa över de jul-göromål som stressar? Som min kloka syster sa- man kan faktiskt sätt upp julgardinerna utan att tvätta fönstrena! Själv tvättar jag varken fönster eller hänger upp julgardiner. Det går bra ändå:o)
Här med slår jag ett slag för den gamla hederliga JULFRIDEN!
Lillklutten är i stort sett frisk, har blivit så väldigt hes i halsen bara... Idag när han vaknat från sin skönhetssömn, och jag kom in för att hämta honom, så stog han på alla fyra i sin säng!! ÅÅÅ, han är SÅÅÅÅÅ mycket duktigare än andra sjumånaders!!! SO above average!!!!! Så mycket sötare, så mycket gosigare, så mycket smartare och så mycket mer begåvad! min son!
Jag går här och klurar på årets julkort... känner inte nåt flöde på julkortsfronten i år... givetvis måste det inkludera en bild på vår översöta unge (vad annars??) inte för krångliga att tillverka (då serietillverkning är till för kineser och annat löst folk), och lite jultrevliga sådär och absolut inga tomtar!
Tomtar är bannlysta i vårat hem! Förklädda demoner är precis vad de är! Förutom just den levande tomten som kommer med julklappar varje jul. Det är bara en snäll man som av nån konstigt anledning förklätt sig till en förklädd demon. Jag vet inte varför. Har aldrig frågar honom...
Och så ståltrådstomten som Anders gjorde när han var liten. Den är ingen demon heller. För övrigt är alla tomtar förklädda deoner. Japp. Det står i bibeln!
Eller vänta, glöm det sista. Det räcker med att få stå till svars inför Herren för det där om kineserna...
Hjälp vad jag svamlar! Ni borde få nån form av nobelpris, ni som orkar läsa!
Nu ska jag gå och titta på ljusslingorna som min love of life hängt upp i trädgården! Och dansa en liten hurra-vi-har-en-trädgård-att-hänga-ut-julslingor-i-dans!
En god jultid med start idag önskar jag er!
lördag 28 november 2009
Julmusik på webben
Julmusik på webradio hittar du här!
Bjällerklang för de tillfällen man känner sig lite poppig och fräsch, klassisk jul för de tillfällen då man är lite mer laid back och soft, men ändå en gnutta sofistikerad.
Jussi, soft men sofistikerad
Shirley, Sanna och Sonja, poppigt ocg fräscht
Bjällerklang för de tillfällen man känner sig lite poppig och fräsch, klassisk jul för de tillfällen då man är lite mer laid back och soft, men ändå en gnutta sofistikerad.
Jussi, soft men sofistikerad
Shirley, Sanna och Sonja, poppigt ocg fräscht
fredag 27 november 2009
KUSIN VITAIMN!!
Tokiga jag, mitt i allt "å, vad synd det är om sjuka oss"- tjat har jag ju glömt berätta att Ralf har fått en kusin! En liten liten kycklingunge! å va vi ska gosa! Och nu är vi ju nästan friska, så snart får ju ju gosa!! Hurra!!
Grattis Karin, Henke och Disa!!
Dessutom, alla måste komma till Uppsala julmarknad imorrn, för kl 12.15 sjunger Anders med sin kammarkör på stora torget!
Grattis Karin, Henke och Disa!!
Dessutom, alla måste komma till Uppsala julmarknad imorrn, för kl 12.15 sjunger Anders med sin kammarkör på stora torget!
torsdag 26 november 2009
37.5
HURRA! Febern har sjuknkit!!!
Hoppas hoppas hoppas ungen vaknar iorrn och allt är som vanligt!
I så fall ska vi ta en promenad ut i skogen och plocka granris att fylla farfars gamla fågelbad med.
Jag har nämligen fått en hel påse med oätliga, men mycket vackra äpplen av min vänninna Johanna! Tack Johanna!
Några av dem ska ligga på mitt granris som ska ligga i farfars gamla fågelbad. Och så en liten ljusslinga på det...
Såhär i febertider är det ju tokfjäsk på mat, och speciellt dryckesfronten. Bra mat är uppäten mat heter det dessa feberdagar. Därför har Anders inhandlat såndär bebis-jos som finns i affären.
Innan ikväll har jag aldrig förstått varför de överhuvudtaget finns.
Men ikväll trillade poletten ner- bebisjosen är den perfekta fjäsk-drykenskapen i febertider!
I flera dagar har jag trugat och trugat för den lille gossen ska få i sig en klunk här, en klunk där. oäh, säger bebis och trycker ut flaskpipen med tungan.
Tills det visade sig vara bebisjos i flarran! Bebisögonen glimmade till och ralf tog ett järngrepp om flaskan. Ett riktigt, den här tar du INTE ifrån mig i första taget- grepp. Slurp sa det så hade den lille gourmanden svept två deciliter! Och mamma behöver inte längre oroa sig för uttorkad bebis!
Därför finns det bebisjos i icahyllan!
Hoppas hoppas hoppas ungen vaknar iorrn och allt är som vanligt!
I så fall ska vi ta en promenad ut i skogen och plocka granris att fylla farfars gamla fågelbad med.
Jag har nämligen fått en hel påse med oätliga, men mycket vackra äpplen av min vänninna Johanna! Tack Johanna!
Några av dem ska ligga på mitt granris som ska ligga i farfars gamla fågelbad. Och så en liten ljusslinga på det...
Såhär i febertider är det ju tokfjäsk på mat, och speciellt dryckesfronten. Bra mat är uppäten mat heter det dessa feberdagar. Därför har Anders inhandlat såndär bebis-jos som finns i affären.
Innan ikväll har jag aldrig förstått varför de överhuvudtaget finns.
Men ikväll trillade poletten ner- bebisjosen är den perfekta fjäsk-drykenskapen i febertider!
I flera dagar har jag trugat och trugat för den lille gossen ska få i sig en klunk här, en klunk där. oäh, säger bebis och trycker ut flaskpipen med tungan.
Tills det visade sig vara bebisjos i flarran! Bebisögonen glimmade till och ralf tog ett järngrepp om flaskan. Ett riktigt, den här tar du INTE ifrån mig i första taget- grepp. Slurp sa det så hade den lille gourmanden svept två deciliter! Och mamma behöver inte längre oroa sig för uttorkad bebis!
Därför finns det bebisjos i icahyllan!
längtar...
... efter min friska, glada, skrattande, roliga, förnöjsama, storätande, charmiga, daddande bebis!!!
Han som älskar att äta mat, prata med folk och åka vagnen! Som sover gott hela nätterna och väcker mammsen och pappsen genom att ligga och jollra lite gosigt i sin säng.
Han som tycker allt är helt okej, så länge mamma inte petar honom i näsan.
Vart är duuuuuu??? (ekooo)
Han som älskar att äta mat, prata med folk och åka vagnen! Som sover gott hela nätterna och väcker mammsen och pappsen genom att ligga och jollra lite gosigt i sin säng.
Han som tycker allt är helt okej, så länge mamma inte petar honom i näsan.
Vart är duuuuuu??? (ekooo)
onsdag 25 november 2009
Krypande bekymmer
Bebis vill kravla sig frammåt, men kommer bara bakåt... Sött tycker mamma, väldigt irriterande tycker bebis!
Ralf har fortfarande feber. Det är väl nån tredagarsvariant. Onödigt tycker jag. Men det är väl nåt han känner han behöver ta...
Idag har syster, kusin, syster, kusin, kusin och en svärmor kommit och underhållit oss här i sjukstugan!
Ralf har fortfarande feber. Det är väl nån tredagarsvariant. Onödigt tycker jag. Men det är väl nåt han känner han behöver ta...
Idag har syster, kusin, syster, kusin, kusin och en svärmor kommit och underhållit oss här i sjukstugan!
tisdag 24 november 2009
Bossen
Om det är fruktpure' jag vill ha, så är det fruktpure' som gäller! Kom då inte med nån äcklig välling, köttfärssås, biffstroganoff Eller nåt annat kladd!!
Och inte minst: tänk inte ens tanken att göra något annat än att sitta och mata mig med fruktpure' hela kvällen!!!
Men hjälp vilken dag!!
Från början var planen för dagen såhär:
Låtsas vara lattemamma tillsammans med min väninna på stan på förmiddagen, sedan gå på babysång på frälsis, sedan åka hem och reda upp julstöket som påbörjades igår kväll. Det lät väl som en bra dag?
Istället blev dagen såhär:
Ralf vaknar med hög feber HUR tidigt som helst. Stan och babysång alltså inställt. Efter en förmiddag som kan sammanfattas med ett enda ord; pip, så somnar bebis. Då ringer nån med Dolt nummer på telefonen. Usch, tänker jag och struntar i att svara. Det är säkert en telefonförsäljare!
Kort där efter får jag ett mess från Anders "pilisen ringde, ville prata om nåt viktigt, skulle komma förbi, helskumt!"
Jag som ju är katastroftänkare nummer ett tolkar det hela såhär: pillisen= storasyster Pernilla som försökte nå mig via dolt nummer= sjukhuset där antagligen mamma eller pappa har dött efter en propp eller nåt och nu är hon påväg hem till mig med dödsbudet. ( ja sa ju att jag är katastroftänkare nummer ett!)
Helt uppe i varv går jag runt som en osalig ande och väntar på Pernilla. Varför kommer hon aldrig?!!? Går jag och muttrar. Efter att ha jagat upp mig själv tillräckligt så bestämmer jag mig för att ringa hem till mamma och pappa.
Signalerna var sååå långa! Efter en och en halv signal tänkte jag "nä, dom svarar inte! Då är de väl kvar på sjukhuset!"
Men så svarade pappa, och jag hörde ju direkt att ingen av dem hade dött. En och annan tår av lättnad fälldes och när vi lagt på ringde jag till Anders, och får klart för mig att det inte alls var Pernilla som ringt, utan POLISEN!
Så visar det sig att polisen var påväg att hämta Anders på jobbet för att "tala om en sak" som de hade uttryckt sig. Inget om vad det gällde.
Anders fattade förstås noll, han satt där på kontoret och väntade på att polisen skulle komma och hämta honom.
Jaha?
Vi kom iallafall överens om att han skulle ringa igen när han visste mer.
Tiden gick och jag kan säga att jag inte fick alls mycket gjort här hemma.
Tiden gick och gick, ingen ringde.
Tillslut ringde jag igen. Ingen polis hade kommit och hämtat honom.
Till slut kom vi väl fram till att det måste varit nån som busringt!
Jättekul!! Verkligen!
Nu sover bebis igen, och jag har hoppat ner i ett varmt bad, där jag ligger och bloggar på telefonen.
Det är jag sannerligen värd! Det är inte varje dag ens pappa dör och ens make hamnar ifängelse!
När jag badat klart ska julstöket fortsätta...
Låtsas vara lattemamma tillsammans med min väninna på stan på förmiddagen, sedan gå på babysång på frälsis, sedan åka hem och reda upp julstöket som påbörjades igår kväll. Det lät väl som en bra dag?
Istället blev dagen såhär:
Ralf vaknar med hög feber HUR tidigt som helst. Stan och babysång alltså inställt. Efter en förmiddag som kan sammanfattas med ett enda ord; pip, så somnar bebis. Då ringer nån med Dolt nummer på telefonen. Usch, tänker jag och struntar i att svara. Det är säkert en telefonförsäljare!
Kort där efter får jag ett mess från Anders "pilisen ringde, ville prata om nåt viktigt, skulle komma förbi, helskumt!"
Jag som ju är katastroftänkare nummer ett tolkar det hela såhär: pillisen= storasyster Pernilla som försökte nå mig via dolt nummer= sjukhuset där antagligen mamma eller pappa har dött efter en propp eller nåt och nu är hon påväg hem till mig med dödsbudet. ( ja sa ju att jag är katastroftänkare nummer ett!)
Helt uppe i varv går jag runt som en osalig ande och väntar på Pernilla. Varför kommer hon aldrig?!!? Går jag och muttrar. Efter att ha jagat upp mig själv tillräckligt så bestämmer jag mig för att ringa hem till mamma och pappa.
Signalerna var sååå långa! Efter en och en halv signal tänkte jag "nä, dom svarar inte! Då är de väl kvar på sjukhuset!"
Men så svarade pappa, och jag hörde ju direkt att ingen av dem hade dött. En och annan tår av lättnad fälldes och när vi lagt på ringde jag till Anders, och får klart för mig att det inte alls var Pernilla som ringt, utan POLISEN!
Så visar det sig att polisen var påväg att hämta Anders på jobbet för att "tala om en sak" som de hade uttryckt sig. Inget om vad det gällde.
Anders fattade förstås noll, han satt där på kontoret och väntade på att polisen skulle komma och hämta honom.
Jaha?
Vi kom iallafall överens om att han skulle ringa igen när han visste mer.
Tiden gick och jag kan säga att jag inte fick alls mycket gjort här hemma.
Tiden gick och gick, ingen ringde.
Tillslut ringde jag igen. Ingen polis hade kommit och hämtat honom.
Till slut kom vi väl fram till att det måste varit nån som busringt!
Jättekul!! Verkligen!
Nu sover bebis igen, och jag har hoppat ner i ett varmt bad, där jag ligger och bloggar på telefonen.
Det är jag sannerligen värd! Det är inte varje dag ens pappa dör och ens make hamnar ifängelse!
När jag badat klart ska julstöket fortsätta...
Skraaaap
Häräromdan skulle jag och bebis åka på tur.
Vägen mellan huset bilen är så kort, så jag sätter sällanfast Ralf i vagnen.
Men denna dag stog bilen i garaget, och vårat garage är så kalassmalt att man omöjligt kan köra in vagnen och packa den i bilen i garaget. Man måste således gå in i garaget, köra ut bilen, kliva ur bilen, sedan packa i vagnen för att till sist sätta sig i bilen igen och åka iväg.
Så även denna morgon.
Jag öppnar garaget, låser vagnen och sätter mig i bilen för att köra ut.
Så får jag en såndär läskig katastroftanke i form av en löpsedel. De flesta av mina katastroftankar tar sig just formen av en löpsedel. På detta löp stog det:
"bebis påkörd av sin egen mamma. Satt ej fast i vagnen - trillade ur och föll under bilen!" (Dålig löptext måste jag säga- på tok för lång... Det måste jobbat nån vikarie på Aftonbladet just den dagen...)
Nåväl, detta resulterar i att jag sakta och försiktigt kör ut bilen, med ögonen på barnvagnen hela tiden. Ralf sitter kvar, och jag kör inte på honom...
Så händer det.
Skraaaaap!!
Inte bara skraaaaap, utan snarare avgrundsskraaaaap! Ett riktigt väcka-hela-kvarteret-skraaaaap!
Tyvärr känns ljudet riktigt bekant.
Det är det typiska tusenlappsljudet.
Eller vara-utan-bilen-massa-dagar-ljudet.
Eller ånejånejånejånejånej-ljudet.
Hur-ska-jag-förklara-det-här-för-Anders-ljudet.
Slå-pannan-mot-ratten-och-tänka-klantklantklant-ljudet.
Ni vet det där ljudet som får blodet att frysa.
Jag hade helt enkelt varit så fokuserad på att inte köra på bebisen till höger, att jag missade att garageporten har ju en vänsterkant också. Kan ni förstå! Garageporten hade en vänsterkant trots att det var torsdag och allt!
Osympatisk vänsterkant tycker jag! Den borde ju förstå att jag inte vill köra på min egen unge!
Jag ska nog prata med den där vänsterkanten! Den borde lära sig ett och annat om mänskligt medlidande, ömmhet för sin nästa, lite ren och skär empati helt enkelt!
För nästa gång är det vänsterkanten som får ett löp för sitt inre:
"Extra extra! Vänsterkant böjde sönder sin fjäder, öppnade dörren för hastigt!"
Då vill jag inte att den kommer till mig och gnäller!
Vägen mellan huset bilen är så kort, så jag sätter sällanfast Ralf i vagnen.
Men denna dag stog bilen i garaget, och vårat garage är så kalassmalt att man omöjligt kan köra in vagnen och packa den i bilen i garaget. Man måste således gå in i garaget, köra ut bilen, kliva ur bilen, sedan packa i vagnen för att till sist sätta sig i bilen igen och åka iväg.
Så även denna morgon.
Jag öppnar garaget, låser vagnen och sätter mig i bilen för att köra ut.
Så får jag en såndär läskig katastroftanke i form av en löpsedel. De flesta av mina katastroftankar tar sig just formen av en löpsedel. På detta löp stog det:
"bebis påkörd av sin egen mamma. Satt ej fast i vagnen - trillade ur och föll under bilen!" (Dålig löptext måste jag säga- på tok för lång... Det måste jobbat nån vikarie på Aftonbladet just den dagen...)
Nåväl, detta resulterar i att jag sakta och försiktigt kör ut bilen, med ögonen på barnvagnen hela tiden. Ralf sitter kvar, och jag kör inte på honom...
Så händer det.
Skraaaaap!!
Inte bara skraaaaap, utan snarare avgrundsskraaaaap! Ett riktigt väcka-hela-kvarteret-skraaaaap!
Tyvärr känns ljudet riktigt bekant.
Det är det typiska tusenlappsljudet.
Eller vara-utan-bilen-massa-dagar-ljudet.
Eller ånejånejånejånejånej-ljudet.
Hur-ska-jag-förklara-det-här-för-Anders-ljudet.
Slå-pannan-mot-ratten-och-tänka-klantklantklant-ljudet.
Ni vet det där ljudet som får blodet att frysa.
Jag hade helt enkelt varit så fokuserad på att inte köra på bebisen till höger, att jag missade att garageporten har ju en vänsterkant också. Kan ni förstå! Garageporten hade en vänsterkant trots att det var torsdag och allt!
Osympatisk vänsterkant tycker jag! Den borde ju förstå att jag inte vill köra på min egen unge!
Jag ska nog prata med den där vänsterkanten! Den borde lära sig ett och annat om mänskligt medlidande, ömmhet för sin nästa, lite ren och skär empati helt enkelt!
För nästa gång är det vänsterkanten som får ett löp för sitt inre:
"Extra extra! Vänsterkant böjde sönder sin fjäder, öppnade dörren för hastigt!"
Då vill jag inte att den kommer till mig och gnäller!
söndag 22 november 2009
lördag 21 november 2009
Kvällstipset
Om du känner för att hålla andan i typ 2 å en halv timme kan jag tipsa om filmen transformers!
tummen upp, tummen ner
Tummen upp idag:
- för första soldagen i uppsala i november!
- för lussekattsbaket.
- för spontanbesök av bror+ ungar på fm-kaffe.
- för Anders 31-årskalas.
- för årets glöggpremiär.
- för att jag har värsta flödet på farmville ikväll.
Tummen ner idag:
- för att tv4 börjar sända vuxenmobbingprogrammet robinson igen. Dödligt tråkigt tv4!
Summa kardemumma: övervägande bra dag!
- för första soldagen i uppsala i november!
- för lussekattsbaket.
- för spontanbesök av bror+ ungar på fm-kaffe.
- för Anders 31-årskalas.
- för årets glöggpremiär.
- för att jag har värsta flödet på farmville ikväll.
Tummen ner idag:
- för att tv4 börjar sända vuxenmobbingprogrammet robinson igen. Dödligt tråkigt tv4!
Summa kardemumma: övervägande bra dag!
fredag 20 november 2009
torsdag 19 november 2009
Resultatet
Det blidde nåra sånna här. Serietillverkning är det abslout tråkigaste jag vet, därför blev det bara 6 st :o) de ska få hänga i julgranen!
När får man som tidigast tain julgranen? Jag har tagit in min redan första advent sedan jag började ha egen julgran :o)
Jag har inte börjat julpynta än. Den stora abstinensen försvann lixom! Jag börjar nog lite smått på måndag!
Idag är vi hemma hela dagen, Ralf är nämligen lite lurig i magen! Han är pigg och så, men pjukar (mer än vanligt) och har spruttibangbang! Har bytt ett antal ryggbajsar igår och idag. Tvättmaskinen får gå på högvarv! tack och lov att man hat egen nu för tiden!
onsdag 18 november 2009
Ang babysimmet...
Alltså, jag gillar babysimmet, det är inte det...
Det är bara att ibland när jag är där så får jag känslan av att jag är med i en äkta svensk komedi.
Vi kan Börja med själva gruppen. Den består av ett gäng lönnfeta mammor som är helt övertygade om att deras bebis ääälskar att simma (han gör ju verkligen det)!!,
ett gäng undrande bebisar som tittar på varann och undrar vad vi håller på med,
och ett gäng pappor. Gällande papporna finns två kategorier. Dels de ditsläpade uttråkade papporna som ler åt mammorna och säger "ja, älskling, det här är jättemysigt! Verkligen!" och dels papporna som står på kanten och filmar och knäpper hundra tusen bilder på sin bebis.
Och så har vi badfröken- en liten späd och entusijaskisk (ja, jag förstår väl oxå att det inte stavas så, men hur stavas det då??) kvinna i 50årsåldern som har världerns murvligaste röst à la skogshuggarelof. Märklig kombination tycker jag. Helt ärligt så förstår jag inte riktigt hur Herren tänkte där...
Hela gänget är nerklämt i en bassäng ungefär lika stor som ett A4ark, fylld med kissvarmt vatten. Burr...
Nåja. Det hela börjar med att den lilla damen med murvelrösten sjunger en sång och mammorna försöker sjunga med, vilket inte är det lättaste i hennes tonart (men det går om man drar bak hakan in mot halsen så mycket man bara kan!) Papporna står bredvid och tackar Herren att deras kollegor inte ser dem nu. Det gör nog både de ditsläpade papporna och papparazzipapporna. Bebisarna tittar fortfarande frågande på varann.
Efter välkomst sången visar den lilla damen med murvelrösten en rad avancerade bada-med-bebis-handhavanden.
"hålla under armarna-greppet"- en grunsten!"
"hålla under huvet och rumpan medans bebisen ligger på rygg- greppet"- kan kännas lite obehagligt och osäkert till en början!
Och så the most advanced of them all: "vända på bebis från mage till rygg-rörelsen!" - detta kräver stor precision och därför får man öva på en docka först!
Men den lilla damen med murvelrösten är noga med att poängtera att det blir ännu svårare när vi utför rörelsen med våran bebis, för den rör ju dessutom på sig!
Jag vill här passa på att skriva att ingen av bebisarna har kommit till skada under babysimmet!
Kalaset slutar med att den lilla damen med murvelrösten sjunger ännu en sång varpå vi alla går och byter om.
Mammorna är ännu mer övertygade att deras bebis ääälskar att simma( han gör ju det!). ,de ditsläpade papporna börjar planera hur de ska slippa nästa vecka, och papparazzipapporna hur de ska få tag på tillräckligt många filmrullar till kommande lektioner. Bebisarna somnar i ren utmattning.
Det är bara att ibland när jag är där så får jag känslan av att jag är med i en äkta svensk komedi.
Vi kan Börja med själva gruppen. Den består av ett gäng lönnfeta mammor som är helt övertygade om att deras bebis ääälskar att simma (han gör ju verkligen det)!!,
ett gäng undrande bebisar som tittar på varann och undrar vad vi håller på med,
och ett gäng pappor. Gällande papporna finns två kategorier. Dels de ditsläpade uttråkade papporna som ler åt mammorna och säger "ja, älskling, det här är jättemysigt! Verkligen!" och dels papporna som står på kanten och filmar och knäpper hundra tusen bilder på sin bebis.
Och så har vi badfröken- en liten späd och entusijaskisk (ja, jag förstår väl oxå att det inte stavas så, men hur stavas det då??) kvinna i 50årsåldern som har världerns murvligaste röst à la skogshuggarelof. Märklig kombination tycker jag. Helt ärligt så förstår jag inte riktigt hur Herren tänkte där...
Hela gänget är nerklämt i en bassäng ungefär lika stor som ett A4ark, fylld med kissvarmt vatten. Burr...
Nåja. Det hela börjar med att den lilla damen med murvelrösten sjunger en sång och mammorna försöker sjunga med, vilket inte är det lättaste i hennes tonart (men det går om man drar bak hakan in mot halsen så mycket man bara kan!) Papporna står bredvid och tackar Herren att deras kollegor inte ser dem nu. Det gör nog både de ditsläpade papporna och papparazzipapporna. Bebisarna tittar fortfarande frågande på varann.
Efter välkomst sången visar den lilla damen med murvelrösten en rad avancerade bada-med-bebis-handhavanden.
"hålla under armarna-greppet"- en grunsten!"
"hålla under huvet och rumpan medans bebisen ligger på rygg- greppet"- kan kännas lite obehagligt och osäkert till en början!
Och så the most advanced of them all: "vända på bebis från mage till rygg-rörelsen!" - detta kräver stor precision och därför får man öva på en docka först!
Men den lilla damen med murvelrösten är noga med att poängtera att det blir ännu svårare när vi utför rörelsen med våran bebis, för den rör ju dessutom på sig!
Jag vill här passa på att skriva att ingen av bebisarna har kommit till skada under babysimmet!
Kalaset slutar med att den lilla damen med murvelrösten sjunger ännu en sång varpå vi alla går och byter om.
Mammorna är ännu mer övertygade att deras bebis ääälskar att simma( han gör ju det!). ,de ditsläpade papporna börjar planera hur de ska slippa nästa vecka, och papparazzipapporna hur de ska få tag på tillräckligt många filmrullar till kommande lektioner. Bebisarna somnar i ren utmattning.
tisdag 17 november 2009
Påväg hem...
Det känns så lyxigt på nåt sätt att ta tåget till stan varje tisdag...
Skönt att ha en anledning att vara lite dryg mot de andra mammorna; "okej, du tog bussen/ bilen hit, SO regular! Själv tar jag tåget!"
Mmm *gottar sig i överdriven självgodhet...*
Det här blir nog det sista inlägget idag, jag tycker att det räcker med sisådär fem miljoner inlägg om dagen...
Skönt att ha en anledning att vara lite dryg mot de andra mammorna; "okej, du tog bussen/ bilen hit, SO regular! Själv tar jag tåget!"
Mmm *gottar sig i överdriven självgodhet...*
Det här blir nog det sista inlägget idag, jag tycker att det räcker med sisådär fem miljoner inlägg om dagen...
Pappan testar byxor på hm...
... Och börjar tycka att mamman bloggar lite väl idag, men det är ju inte varje dag man hittar en ny app som man kan blogga med!
måndag 16 november 2009
Påväg...
... På babysång!
Och massa sånna här fjuttiga och onödiga vardagsögonblick kommer ni få avnjuta i framtiden, jag har nämligen lärt mig att bildblogga från iphonen! Hurra! Alla borde ha iPhone!
Och massa sånna här fjuttiga och onödiga vardagsögonblick kommer ni få avnjuta i framtiden, jag har nämligen lärt mig att bildblogga från iphonen! Hurra! Alla borde ha iPhone!
Sorg
Jag vill bara skita i allt och rymma!
Man tror man har sitt på det torra. Att lyckan kommer vara för evigt.
Så får man ett besked som fullkomligt trycker ner en under utan.
Allt ställs på sin spets.
Hela fokuset måste ändras.
Vare sig man vill eller inte.
Å, vad jag hade satt fram emot en lugn skön jul.
Vår älskade bebis första jul.
Hur hanns ögon skulle glittra i skenet från julgransljusen medans hans lilla näsa för första gången skulle känna doften av enris, hyacint, glögg och lussekatter.
Men det blir inga lussekatter för vår lilla älskling.
Den gripande saffranen kostar ju 35 spänn för halva grammet! Trettiofem!!!
Hela julen står på spel!
Gråt och tandagnisslan! (för oss som hunnit få tänder..)
Man tror man har sitt på det torra. Att lyckan kommer vara för evigt.
Så får man ett besked som fullkomligt trycker ner en under utan.
Allt ställs på sin spets.
Hela fokuset måste ändras.
Vare sig man vill eller inte.
Å, vad jag hade satt fram emot en lugn skön jul.
Vår älskade bebis första jul.
Hur hanns ögon skulle glittra i skenet från julgransljusen medans hans lilla näsa för första gången skulle känna doften av enris, hyacint, glögg och lussekatter.
Men det blir inga lussekatter för vår lilla älskling.
Den gripande saffranen kostar ju 35 spänn för halva grammet! Trettiofem!!!
Hela julen står på spel!
Gråt och tandagnisslan! (för oss som hunnit få tänder..)
söndag 15 november 2009
Bilsvammel
Nu sitter vi i bilen påväg hemmåt efter en helg på carlslund! Varje gång jag åker hem efter en helg på gården känner jag mig så utvilad och fylld av inspiration! Därför är jag så glad att bror min flyttade dit, så får jag ha det kvar i familjen ett tag till!
Krilles födelsedagsfest i fredags blev väldigt lyckad! Tusen tack kära Gaddar! På festen kom jag även överrens med min nyfunna vänninna Sara att vi snart ska ha en pysselkväll! Nån form av "pysselknytis" blir det! Sara ska iallafall lära mig att virka! Någon som vill vara med? Jag återkommer med datum!
I helgen har det bundits enriskransar, en lummerslinga till vår ljuskrona, en stor granrisslinga att ha runt ytterdörren och ert "JUL" i lingonris som ska stå på em hylla! Dessutom har det plockats massor mossa till alla möjliga julideer som väntar på att bli skapade...
Och inte nog med det! Det har flyttfyndats! Jag hittade en fin trästege som ska målas vit och fungera som klädhängare i sovrummet, en kockumtunna med lock och två bockar som blir fina som ben till en ljugarbänk!
Anders hittade en APFUL stol som han snabbt började bygga om till skrivbordsstol. Jag känner att jag inte riktigt har någon rätt att förbjuda stolskrället, han låter ju mig släpa hem en och annan skrotig pryl oxå... Men jag vet inte, det kommer dröja länge innan jag vänjer mig vid stolen from hell... Jag är ledsen älskling, men stolen är verkligen förfärlig!
Så, varför detta påhopp på en stackars stol (om än en mycket ful stol)?? Jo, Anders har ALDRIG brytt sig nämnvärt om inredning. Så länge diskbänken inte är överbelamrad och det inte knastrar när man går på golvet, så är han rätt nöjd. Jo, en gång när jag släpade hem ett furuskåp à la gillestuga på 70talet, så tyckte han att nu får du väl ändå ge dig! Men efter att ha förklarat vilken oslipad diamant skåpet var, så sa han bara jaja...
Med andra ord: gällande inredning har jag absolut fria händer!
Tänk då om denna stol är ett litet frö. Ett litet frö till ett intresse för inredning! Tänk om Anders börjar släpa hem kuddar, möbler, gardiner, koppar och krukor!! Eller ännu värre: tänk om Anders plötsligt skulle säga: "nä, älskling, den där stolen är ful! Usch den får du inte ta in!
Alltså! Jag får panik av blotta tanken! Nån som messar upp min inredning! Huvaligen! Vårat hus är ju min experimentverkstad! Här testas idéer, flyttas möbler, målas, spikas och grejas och donas helt efter vad bara bara jag tycker! Här frångås regler om färgkoder, feng chi, former, rätt och fel friskt och utan skoning! Den enda regeln här är fint+fint= fint!
Tänk då om jag då skulle behöva SAMSAS med nån annan om inredningen! Tänk om jag får lämna min post som inredningsdiktator till förmån för nån form av inredningsdemokrati! Nä Gud bevars!
Detta eventuella inredningsfrö som gror hos min älskade måste dö! Det måste dö för husfriden, för framtiden, för kärleken! Ja, det måste rent av dö för världsfreden och Herrens frälsningsplan och allt som är viktigt och värt att leva för!
Har jag någonsin berättat för er vad flyttfynd är förnåt egentligen?
Flyttfynden är familjens dolda skatt! En källa till mycket fröjd, och stundom bittra intriger och rivalitet. Flyttfynden är äventyr och skattletande i allra högsta grad! Inte minst är flyttfynden ett tillfälle att träna ditt öga i att se oslipade diamanter! Att se potentialen i det ingen annan ser! Att hålla i ett skräp och känna att wow, jag har flyttfyndat!
Flyttfynden är nämligen ett stort rum i pappas lada där han ställer alla prylar efter vindsröjningar hos folk. Pappa är nämligen flyttspecialist och ibland vill folk bara helt enkelt tömma sina vindar och bli av med allt. I samma sekund förvandlas skräpet till flyttfynd!
Hurra för flyttfynden! Fyndjakten därute i ladugården är ett mycket trevligt inslag i våra besök på gården!
Usch, nu blev det ett till sånt dära alldeles för långt och bildlöst inlägg igen. Själv läser jag aldrig sånna. Mycket bilder och lite text ska det vara! Men nu är det så att jag fortfarande inte vet hur man skickar upp bilder via iphonen, därav ingen bild. Och så sitter jag ju i bilen och har massa tid till ingen nytta, därav så mycket text. Det var bättre förr, innan man blev bannlyst till baksätet av den lille tyrannen. På den tiden man satt bredvid sin älskling, höll handen och småpratade om allt och inget. Men nu sitter man här, ensammen i mörkret i baksätet.
Tack Ralf. Du förgyller verkligen vårat liv. Nu vaknade han och börja skrika också.
Måste kila...
Krilles födelsedagsfest i fredags blev väldigt lyckad! Tusen tack kära Gaddar! På festen kom jag även överrens med min nyfunna vänninna Sara att vi snart ska ha en pysselkväll! Nån form av "pysselknytis" blir det! Sara ska iallafall lära mig att virka! Någon som vill vara med? Jag återkommer med datum!
I helgen har det bundits enriskransar, en lummerslinga till vår ljuskrona, en stor granrisslinga att ha runt ytterdörren och ert "JUL" i lingonris som ska stå på em hylla! Dessutom har det plockats massor mossa till alla möjliga julideer som väntar på att bli skapade...
Och inte nog med det! Det har flyttfyndats! Jag hittade en fin trästege som ska målas vit och fungera som klädhängare i sovrummet, en kockumtunna med lock och två bockar som blir fina som ben till en ljugarbänk!
Anders hittade en APFUL stol som han snabbt började bygga om till skrivbordsstol. Jag känner att jag inte riktigt har någon rätt att förbjuda stolskrället, han låter ju mig släpa hem en och annan skrotig pryl oxå... Men jag vet inte, det kommer dröja länge innan jag vänjer mig vid stolen from hell... Jag är ledsen älskling, men stolen är verkligen förfärlig!
Så, varför detta påhopp på en stackars stol (om än en mycket ful stol)?? Jo, Anders har ALDRIG brytt sig nämnvärt om inredning. Så länge diskbänken inte är överbelamrad och det inte knastrar när man går på golvet, så är han rätt nöjd. Jo, en gång när jag släpade hem ett furuskåp à la gillestuga på 70talet, så tyckte han att nu får du väl ändå ge dig! Men efter att ha förklarat vilken oslipad diamant skåpet var, så sa han bara jaja...
Med andra ord: gällande inredning har jag absolut fria händer!
Tänk då om denna stol är ett litet frö. Ett litet frö till ett intresse för inredning! Tänk om Anders börjar släpa hem kuddar, möbler, gardiner, koppar och krukor!! Eller ännu värre: tänk om Anders plötsligt skulle säga: "nä, älskling, den där stolen är ful! Usch den får du inte ta in!
Alltså! Jag får panik av blotta tanken! Nån som messar upp min inredning! Huvaligen! Vårat hus är ju min experimentverkstad! Här testas idéer, flyttas möbler, målas, spikas och grejas och donas helt efter vad bara bara jag tycker! Här frångås regler om färgkoder, feng chi, former, rätt och fel friskt och utan skoning! Den enda regeln här är fint+fint= fint!
Tänk då om jag då skulle behöva SAMSAS med nån annan om inredningen! Tänk om jag får lämna min post som inredningsdiktator till förmån för nån form av inredningsdemokrati! Nä Gud bevars!
Detta eventuella inredningsfrö som gror hos min älskade måste dö! Det måste dö för husfriden, för framtiden, för kärleken! Ja, det måste rent av dö för världsfreden och Herrens frälsningsplan och allt som är viktigt och värt att leva för!
Har jag någonsin berättat för er vad flyttfynd är förnåt egentligen?
Flyttfynden är familjens dolda skatt! En källa till mycket fröjd, och stundom bittra intriger och rivalitet. Flyttfynden är äventyr och skattletande i allra högsta grad! Inte minst är flyttfynden ett tillfälle att träna ditt öga i att se oslipade diamanter! Att se potentialen i det ingen annan ser! Att hålla i ett skräp och känna att wow, jag har flyttfyndat!
Flyttfynden är nämligen ett stort rum i pappas lada där han ställer alla prylar efter vindsröjningar hos folk. Pappa är nämligen flyttspecialist och ibland vill folk bara helt enkelt tömma sina vindar och bli av med allt. I samma sekund förvandlas skräpet till flyttfynd!
Hurra för flyttfynden! Fyndjakten därute i ladugården är ett mycket trevligt inslag i våra besök på gården!
Usch, nu blev det ett till sånt dära alldeles för långt och bildlöst inlägg igen. Själv läser jag aldrig sånna. Mycket bilder och lite text ska det vara! Men nu är det så att jag fortfarande inte vet hur man skickar upp bilder via iphonen, därav ingen bild. Och så sitter jag ju i bilen och har massa tid till ingen nytta, därav så mycket text. Det var bättre förr, innan man blev bannlyst till baksätet av den lille tyrannen. På den tiden man satt bredvid sin älskling, höll handen och småpratade om allt och inget. Men nu sitter man här, ensammen i mörkret i baksätet.
Tack Ralf. Du förgyller verkligen vårat liv. Nu vaknade han och börja skrika också.
Måste kila...
torsdag 12 november 2009
Nattsvammel
Klockan är över tolv och är på tok för mycket för en bebismamma! Varför är hon då uppe detta tid, tänker du. erkänn?
JO! svaret på denna fråga är helt enkelt DÅLIG KOLL PÅ LÄGET!
Imorgon ska vi ju som sagt på kalas, och ikväll när jag skulle packa så insåg jag att vesäntliga delar av kalaskläderna är inte i kalasskick. Därför sitter jag nu här i soffan och bloggar i väntan på att tvättmaskinen ska bli färdig!
Om ungefär två timmar kommer jag bli väckt av en ilsken unge som absolut ska ha mat!
Angående Ralfs nattmat har han väl egentligen inte något större behov av att äta mitt i natten (närmare bestämt prick 02.00), rent tjockleksmässigt. Det är mest mamma som inte har hjärta att låta ungen ligga och vråla.
När det gäller nattmaten, eller nattmackan som vi kallar den (inte för att det är en macka...), så finns det två alternativ: Ersättning eller välling.
Här har vi ett bekymmer! Detta två drycker tycks sända två olika signaler till den lille mannen.
Vällingen säger: "kom igen nu gubar! vi tar vi oss ett riktigt skrovmål så vi orkar röja här inatt!" Detta resulterar i att Ralf är vaken i minst ett par timmar. Detta resulterar i sin tur till en tvärsur mamma, som blir sur på pappa, som i sin tur blir arg på den kalla toalettringen i porslin. Japp, så är det. många många gånger har jag fått det förklarat för mig hur vidrig den är, den iskalla toalettringen! Hur mycket han hatar den, och dess kompis svinvassa pappersrullehållaren med klor som river en ända in till benet! Och beakta att det är mycket sällan Anders använder ord som hatar och vidrigt.
Ersättningen säger: "åå, jag är en gosig liten bebis som bara ligger och gosar hos mamma en liten stund och mumsar lite, sen somnar jag, för jag är bara en liten pluttig pluttesnutt!" Detta resutlerar i att ungen drickar sin flarra och somnar om.
Såhär lågt tycks ju valet självklart! eller hur? MEN! Om han dricker välling, så sover han mycket längre på morgonen= skönt för en morgonsegis som jag!
Dessutom tar det ungefär 4 minuter för honom att dricka vällingflasken, men det tar 20 minuter att dricka ersättningen! Därför har jag en önskan och en dröm att en dag komer även vällingen säga "åå, jag är en gosig liten bebis som bara ligger och gosar hos mamma en liten stund och mumsar lite, sen somnar jag, för jag är bara en liten pluttig pluttesnutt!"
Det vore det bästa!
Nu tror jag att tvätten är färdig! Hurra!
Sov gott folket!
JO! svaret på denna fråga är helt enkelt DÅLIG KOLL PÅ LÄGET!
Imorgon ska vi ju som sagt på kalas, och ikväll när jag skulle packa så insåg jag att vesäntliga delar av kalaskläderna är inte i kalasskick. Därför sitter jag nu här i soffan och bloggar i väntan på att tvättmaskinen ska bli färdig!
Om ungefär två timmar kommer jag bli väckt av en ilsken unge som absolut ska ha mat!
Angående Ralfs nattmat har han väl egentligen inte något större behov av att äta mitt i natten (närmare bestämt prick 02.00), rent tjockleksmässigt. Det är mest mamma som inte har hjärta att låta ungen ligga och vråla.
När det gäller nattmaten, eller nattmackan som vi kallar den (inte för att det är en macka...), så finns det två alternativ: Ersättning eller välling.
Här har vi ett bekymmer! Detta två drycker tycks sända två olika signaler till den lille mannen.
Vällingen säger: "kom igen nu gubar! vi tar vi oss ett riktigt skrovmål så vi orkar röja här inatt!" Detta resulterar i att Ralf är vaken i minst ett par timmar. Detta resulterar i sin tur till en tvärsur mamma, som blir sur på pappa, som i sin tur blir arg på den kalla toalettringen i porslin. Japp, så är det. många många gånger har jag fått det förklarat för mig hur vidrig den är, den iskalla toalettringen! Hur mycket han hatar den, och dess kompis svinvassa pappersrullehållaren med klor som river en ända in till benet! Och beakta att det är mycket sällan Anders använder ord som hatar och vidrigt.
Ersättningen säger: "åå, jag är en gosig liten bebis som bara ligger och gosar hos mamma en liten stund och mumsar lite, sen somnar jag, för jag är bara en liten pluttig pluttesnutt!" Detta resutlerar i att ungen drickar sin flarra och somnar om.
Såhär lågt tycks ju valet självklart! eller hur? MEN! Om han dricker välling, så sover han mycket längre på morgonen= skönt för en morgonsegis som jag!
Dessutom tar det ungefär 4 minuter för honom att dricka vällingflasken, men det tar 20 minuter att dricka ersättningen! Därför har jag en önskan och en dröm att en dag komer även vällingen säga "åå, jag är en gosig liten bebis som bara ligger och gosar hos mamma en liten stund och mumsar lite, sen somnar jag, för jag är bara en liten pluttig pluttesnutt!"
Det vore det bästa!
Nu tror jag att tvätten är färdig! Hurra!
Sov gott folket!
Tjöööta!
Anledningen till att jag inte bloggat på TVÅ(!!) dagar är att jag inte har så mycket att blogga om... Inga nyheter, vi kör en orginalvecka helt enkelt, lite fika, lite torka diskbänken, lite babysim, lite vagga på bebis, alldeles för få promenader... ja ni vet!
Men så såg jag hur ni längtade och tränktade efter nya inlägg, så tog jag mitt ansvar, satte mig på min kammare och grunnade på vad jag skulle kunna åstadkomma på bloggfronten och jag kom rent av på TVÅ rubriker! Här har ni resultatet:
nyhetsmorgon:
I morse satt jag och kollade på nyhetsmorgon. Där diskuterades bloggar, och då främst elaka sådanna.
Tydligen finns det en ohyggligt elak blogg som heter Kissie. Kissie är en ung tjej (barn?) som är bedriver mobbing på allra högsta grad. Tyvärr är det många som tycker om det, och hon har således en mycket välbesökt blogg.
I morgonsoffan satt även Kalle Schulman, som tillsammans med sin bror Alexander på nåt sätt startade hela den här det-är-okej-att-skriva-hur-fräckt-som-helst-om-andra-människor-på-bloggen-grejen.
Kalle tyckte Kissie var dum. Att Kalle själv, som är en vuxen man, och därmed är en förebild för de som är yngre, har ett visst ansvar, ville han inte alls veta av. Inte heller att han själv bedriver ren mobbing på sin egen blogg. Detta trots att han är vuxen. ÅÅÅ vad arg jag blir! Vad i hela friden, hur kan dessa människor säga till sina egna barn när de mobbar sina klasskomapisar. För det är klart de kommer att göra det! Barn gör som de vuxna gör. Så har det alltid varit. (oj, så klok hon var helt plötsligt!)
Nä, men mobbing berör mig å det djupaste. Och när vuxna mobbar så blir det hela så sjukt att jag fattar noll!
I ren bedrövelse över detta stryker jag härmed Alexander Schulmans blogg ur min blogglista. Nog för att han bloggar mycket snällare nu, men så är tio snälla och roliga inlägg inte värda det där elaka mobbing-inlägget. Synd på en så rolig kille tycker jag...
pantartanten
Här om sistens så pantade jag två fulla påsar med pantflaskor.
Jag vet inte hur ni gör när ni pantar, men jag brukar alltid kasta pantflaskspåsen när jag pantat. Och att dömma av papperskorgen som står där vid pantcentralen så är jag inte den enda som kastar min flaskpåse.
Den här gången slog det mig: Varför kasta påsen egentligen? Varför kasta den, för att om en halvtimme köpa en ny påse till mina matvaror? Vem har sagt att när du pantat dina flaskor, så SLÄNG SLÄNG SLÄNG, så du kan köpa NYTT NYTT NYTT? Varför?
Så gjorde jag att statement. Ett statement för miljön, ett statement mot vårat slit och slängbeteende.
Jag kände mig nöjd när jag fint vek ihop mina kassar och tog dem med mig. Jag var minnsan en miljökämpe! Jag tar tillvara på resurserna! Jag är en sann förvaltare.
Men ju längre jag gick bland hyllorna i affären, desto mindre nöjd blev jag. jag kände mig som en snåljåp! Eller en fattliglapp. Det kändes som att alla andra tittade på mig där jag gick runt med mina gamla skrynkliga kassar. Tyckte synd om mig, för att jag inte hade råd till nya, fina, släta kassar.
Dessutom var det Willyskassar jag hade! Willys, en lågprisbutik. En butik för fattliglappar. Inte alls så fin som Kvantum. Kvantum med fina charken och eget bageri.
Spiken i kistan kom när jag kom till kassan och skulle betala. "Vill du ha en kasse också?" frågade kassörskan. " Nä, jag har redan." sa jag generat, och höll upp mina skrynkliga gamla Willys-kassar.
Jag skyndade mig att packa ihop och ilade fort därifrån. Med mina fina kvantumvaror i mina gamla skrynkliga willyskassar.
Men moder jord, hon tackar mig! Och regnskogen! Och ozonskiktet! och kommande generationer... Jag är minnsan en sann miljökämpe!
Jag hoppas detta inlägg var tillräckligt långt så att ni står er över hela helgen, för i helgen ska vi åka till mormor och morfar (känns skönt att kalla sina föräldrar så, ett vuxenpoäng med plusmeny lixom...). Där ska det kalasas och halva Lundskogen ska avverkas till förmån för miljoner kransar och diverse julpynt, dessutom har det kommit ett helt lass orörda flyttfynd! ojejeoj, bissi bissi!
GLÖM NU INTE BORT ATT GRATULERA MIN LOVE OF LIFE SOM FYLLER 31 PÅ LÖRDAG!!
sist men inte minst: jag har starka funderingar på att totalinviga julen här hemma på måndag... men inte så det syns utåt... bara här inne...
Men så såg jag hur ni längtade och tränktade efter nya inlägg, så tog jag mitt ansvar, satte mig på min kammare och grunnade på vad jag skulle kunna åstadkomma på bloggfronten och jag kom rent av på TVÅ rubriker! Här har ni resultatet:
nyhetsmorgon:
I morse satt jag och kollade på nyhetsmorgon. Där diskuterades bloggar, och då främst elaka sådanna.
Tydligen finns det en ohyggligt elak blogg som heter Kissie. Kissie är en ung tjej (barn?) som är bedriver mobbing på allra högsta grad. Tyvärr är det många som tycker om det, och hon har således en mycket välbesökt blogg.
I morgonsoffan satt även Kalle Schulman, som tillsammans med sin bror Alexander på nåt sätt startade hela den här det-är-okej-att-skriva-hur-fräckt-som-helst-om-andra-människor-på-bloggen-grejen.
Kalle tyckte Kissie var dum. Att Kalle själv, som är en vuxen man, och därmed är en förebild för de som är yngre, har ett visst ansvar, ville han inte alls veta av. Inte heller att han själv bedriver ren mobbing på sin egen blogg. Detta trots att han är vuxen. ÅÅÅ vad arg jag blir! Vad i hela friden, hur kan dessa människor säga till sina egna barn när de mobbar sina klasskomapisar. För det är klart de kommer att göra det! Barn gör som de vuxna gör. Så har det alltid varit. (oj, så klok hon var helt plötsligt!)
Nä, men mobbing berör mig å det djupaste. Och när vuxna mobbar så blir det hela så sjukt att jag fattar noll!
I ren bedrövelse över detta stryker jag härmed Alexander Schulmans blogg ur min blogglista. Nog för att han bloggar mycket snällare nu, men så är tio snälla och roliga inlägg inte värda det där elaka mobbing-inlägget. Synd på en så rolig kille tycker jag...
pantartanten
Här om sistens så pantade jag två fulla påsar med pantflaskor.
Jag vet inte hur ni gör när ni pantar, men jag brukar alltid kasta pantflaskspåsen när jag pantat. Och att dömma av papperskorgen som står där vid pantcentralen så är jag inte den enda som kastar min flaskpåse.
Den här gången slog det mig: Varför kasta påsen egentligen? Varför kasta den, för att om en halvtimme köpa en ny påse till mina matvaror? Vem har sagt att när du pantat dina flaskor, så SLÄNG SLÄNG SLÄNG, så du kan köpa NYTT NYTT NYTT? Varför?
Så gjorde jag att statement. Ett statement för miljön, ett statement mot vårat slit och slängbeteende.
Jag kände mig nöjd när jag fint vek ihop mina kassar och tog dem med mig. Jag var minnsan en miljökämpe! Jag tar tillvara på resurserna! Jag är en sann förvaltare.
Men ju längre jag gick bland hyllorna i affären, desto mindre nöjd blev jag. jag kände mig som en snåljåp! Eller en fattliglapp. Det kändes som att alla andra tittade på mig där jag gick runt med mina gamla skrynkliga kassar. Tyckte synd om mig, för att jag inte hade råd till nya, fina, släta kassar.
Dessutom var det Willyskassar jag hade! Willys, en lågprisbutik. En butik för fattliglappar. Inte alls så fin som Kvantum. Kvantum med fina charken och eget bageri.
Spiken i kistan kom när jag kom till kassan och skulle betala. "Vill du ha en kasse också?" frågade kassörskan. " Nä, jag har redan." sa jag generat, och höll upp mina skrynkliga gamla Willys-kassar.
Jag skyndade mig att packa ihop och ilade fort därifrån. Med mina fina kvantumvaror i mina gamla skrynkliga willyskassar.
Men moder jord, hon tackar mig! Och regnskogen! Och ozonskiktet! och kommande generationer... Jag är minnsan en sann miljökämpe!
Jag hoppas detta inlägg var tillräckligt långt så att ni står er över hela helgen, för i helgen ska vi åka till mormor och morfar (känns skönt att kalla sina föräldrar så, ett vuxenpoäng med plusmeny lixom...). Där ska det kalasas och halva Lundskogen ska avverkas till förmån för miljoner kransar och diverse julpynt, dessutom har det kommit ett helt lass orörda flyttfynd! ojejeoj, bissi bissi!
GLÖM NU INTE BORT ATT GRATULERA MIN LOVE OF LIFE SOM FYLLER 31 PÅ LÖRDAG!!
sist men inte minst: jag har starka funderingar på att totalinviga julen här hemma på måndag... men inte så det syns utåt... bara här inne...
måndag 9 november 2009
fredag 6 november 2009
Att bära varandras bördor
Hur gör man? Rent konkret? För att bära någon annas börda? Just nu finns det så många i vår närhet som kämpar och sliter för glatta livet och mitt i allt sitter problemlösa jag och känner mig allmänt hjälplös. Vad ska man göra?
Skicka ett vykort? -kul en minut kanske, men problemen kvarstår ju.
Lobotomera de som man tycker tar fel beslut? -helt olagligt.
Åka till jobbet istället för de personer som behöver vara hemma och vila? -"Hej, Paula heter jag, och jag är här istället för XXX idag!", nja,lite konstigt kanske?
Bjuda på en kopp kaffe, låna ut en axel att gråta på, diska en disk, allt känns så fjuttigt och fånigt.
Ibland skulle jag vilja byta liv med en del personer för en vecka eller två. Så att de bara fick gosa med Ralf hela dagarna, gå på babysång och mammagrupp och sånt. Ta det lungt och tycka att det största bekymret i världen är att fredagsstädet är så tråkigt... Men det går ju inte!
Kan nån här berätta hur man verkligen BÄR varandras bördor?
Skicka ett vykort? -kul en minut kanske, men problemen kvarstår ju.
Lobotomera de som man tycker tar fel beslut? -helt olagligt.
Åka till jobbet istället för de personer som behöver vara hemma och vila? -"Hej, Paula heter jag, och jag är här istället för XXX idag!", nja,lite konstigt kanske?
Bjuda på en kopp kaffe, låna ut en axel att gråta på, diska en disk, allt känns så fjuttigt och fånigt.
Ibland skulle jag vilja byta liv med en del personer för en vecka eller två. Så att de bara fick gosa med Ralf hela dagarna, gå på babysång och mammagrupp och sånt. Ta det lungt och tycka att det största bekymret i världen är att fredagsstädet är så tråkigt... Men det går ju inte!
Kan nån här berätta hur man verkligen BÄR varandras bördor?
torsdag 5 november 2009
Babysim
Igår var vi på babysim för första gången! Ralf verkade tycka det var roligt -han sprätte som en liten fisk i vattnet! Jag tyckte också att det var mysigt, pappa däremot drog paralleler till detta radioprogram, och muttrade om att det är en luckerativ branch det där... :oD
onsdag 4 november 2009
Plankor och mossa
Att måla på planka är inte alls det lättaste som finns på hela jorden! Jag ska aldrig mer gnälla över att Ylva Skarps plankor kostar skjortan! Hon är värd varenda krona! Antingen blir det för tjockt, eller för smalt, eller för snett eller för ojämnt... inte alls sådär fantastiskt och fint som Ylva Skarps plankor... Nu har jag gjort 6 försök, sen var alla plankor slut och behöver målas över. Här är iallafall det sista försöket:
På den står alltså en av sångerna som underbara Guri (Ralfs sångfröken)sjöng på babysången igår. Texten lyger:
Mamma, pappa, bebis som dom ska natta.
Blöjan torr och ren, nallen mjuk och len.
Kramen, klappen, bebis tappar nappen!
Bebis somnar in, bebis vaknar till.
Pappa vagga, pappa som helst vill slagga.
Pappa härdar ut, pappa är helt slut.
Mamma detsamma, mamma som måste amma.
Mamma sjunger sång, mamma somnar om
Mamma, pappa, bebis som dom ska natta:
Livets största gåva, bebis som ej vill sova!
Är den inte söt?!!
Ett annat pyssel som tvärt om är kalasenkla att göra är dessa mossbokstäver som ska hänga på ytterdörren snart...
Man får faktiskt börja julpyssla lite nu... det är ju november!
På den står alltså en av sångerna som underbara Guri (Ralfs sångfröken)sjöng på babysången igår. Texten lyger:
Mamma, pappa, bebis som dom ska natta.
Blöjan torr och ren, nallen mjuk och len.
Kramen, klappen, bebis tappar nappen!
Bebis somnar in, bebis vaknar till.
Pappa vagga, pappa som helst vill slagga.
Pappa härdar ut, pappa är helt slut.
Mamma detsamma, mamma som måste amma.
Mamma sjunger sång, mamma somnar om
Mamma, pappa, bebis som dom ska natta:
Livets största gåva, bebis som ej vill sova!
Är den inte söt?!!
Ett annat pyssel som tvärt om är kalasenkla att göra är dessa mossbokstäver som ska hänga på ytterdörren snart...
Man får faktiskt börja julpyssla lite nu... det är ju november!
tisdag 3 november 2009
Tisdagar
Ralfs och mina tisdagar är riktiga mysdagar!
På tisdagarna har vi latte-mamma-förmiddag tillsammans med Frida och Levi.
Latte-mamma-tid innebär att strutta runt på stan med snäll och beskedlig bebis i vagnen!
Latte-mamma-förmiddagarna avrundas med babysång på frälsis. Åter igen har babysången inspererat till en till tavla! Denna gången får det bli på en planka! Jag minns inte riktigt texten, men söt var den! Tur jag har den på en lapp i skötvästan! Bild kommer, när tavlan blir till:o) Kan man kalla en målad planka för en tavla? Eller bara en pinpad planka?
Som pricken över i köpte vi Lantlivs nya julnummer på pressbyrån på vägen hem!
Nu ska här målas planka!
På tisdagarna har vi latte-mamma-förmiddag tillsammans med Frida och Levi.
Latte-mamma-tid innebär att strutta runt på stan med snäll och beskedlig bebis i vagnen!
Latte-mamma-förmiddagarna avrundas med babysång på frälsis. Åter igen har babysången inspererat till en till tavla! Denna gången får det bli på en planka! Jag minns inte riktigt texten, men söt var den! Tur jag har den på en lapp i skötvästan! Bild kommer, när tavlan blir till:o) Kan man kalla en målad planka för en tavla? Eller bara en pinpad planka?
Som pricken över i köpte vi Lantlivs nya julnummer på pressbyrån på vägen hem!
Nu ska här målas planka!
måndag 2 november 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)